Välkommen till SME-kommittén, Håkan Nilsson!

Välkommen till SME-kommittén Håkan! Berätta lite mer om dig själv.

Jag är en trebarnspappa som gillar att idrotta. Tillsammans med min kusin driver jag ett skogsentreprenadföretag där vi har ett tiotal maskiner. Aktiebolaget startades av min pappa och hans bror 1974. Vi jobbar i sydvästra Småland. Förutom entreprenadföretaget har jag sju skogsfastigheter.

Du är även engagerad i företagarvillkor?

Ja. De senaste fem-tio åren har jag även varit ganska aktiv för företagandet, fast utanför mitt eget företag. Jag sitter till exempel i flera styrelser såsom i vår branschorganisation Skogsentreprenörerna, i skogsbrukets yrkesnämnd, samt i Gröna arbetsgivares skogsbrukssektion. Jag är även aktiv i Kompetensförsörjningsråd syd och i det lokala programrådet, samt i några olika råd som jobbar för ökad jämställdhet i branschen.  

Vilken arbetsgrupp inom SME-kommittén har du valt och varför?

Gruppen för arbetsmarknad och kompetensförsörjning. Just kompetensförsörjning är en av de viktigaste frågorna för min bransch. Jag jobbar, som jag också nämnde ovan, med detta i dag på flera olika håll. Har bland annat jobbat med att få i gång ett valideringsprojekt med simulatorer för maskinförare.

Hur har kompetensförsörjningen sett ut tidigare och hur har det förändrats? 

Jag brukar säga att för 100 år sen var de flesta skogsarbetare, eller i alla fall lantbrukare på något sätt. Vi i den här branschen har haft en naturlig rekryteringsbas. Först var det bönder som lade ner sina lantbruk och kom till oss för att jobba. Sen blev det böndernas söner, som hade erfarenhet av att använda motorsåg och som hade hjälpt sin pappa med att skruva på traktorer och andra maskiner. Men nu finns inte många av dessa kvar längre. Vi har ett jätteproblem att finna arbetskraft och dessutom är det dyrt och tar tid att lära upp helt oerfarna, inte minst med tanke på att de ska hantera väldigt dyrbara och avancerade maskiner. Vi går back rent ekonomiskt direkt med medarbetare som inte kan leverera fullt ut den första tiden.

Hur ser det ut på skogsbruksutbildningarna med tanke på behovet av mer kompentent arbetskraft?

Många av de sökande väljer skogsbruksutbildning på grund av de saknar betyg till att komma in på andra utbildningar, och då brister det lätt en del i motivationen. Men många är förstås bra också. Däremot så skulle jag gärna se att fler kvinnor väljer skogsbrukets maskinförarinriktning. Det är ett yrke som inte alls är så tungt och smutsigt som det kanske en gång var. Många tror kanske att det fortfarande är som förr, men idag är maskinerna så bra att det är väldigt lite tid man måste lägga på att skruva och reparera. Likaså vill vi gärna att fler av våra nya svenskar intresserar sig för skogsbruk, nu är det tyvärr väldigt få med utländsk härkomst som söker sig till oss. Så en del ligger förstås i att bli en mer attraktiv och känd karriärväg.

Gäller samma situation för skogsvårdarna som för maskinförarna?

Skogsvårdare, det vill säga de som röjer och planterar, är en helt annan femma. Det är ett tufft jobb rent fysiskt. Inte minst att sätta plantor. Tyvärr så vill gärna arbetsförmedlingen etikettera det som ett så kallat ”enkelt yrke”, när det i själva verket är som att åka vasaloppet, fast åtta timmar fem dagar i veckan. Hur många orkar det? En del klarar det förstås, men det är fel att kalla det för ett enkelt jobb. Folk som söker jobben måste ju orka vara kvar. Så här finns lite utmaningar att jobba med!

Vilka andra problem har ni i din bransch förutom kompetensförsörjning?

Regelkrångel och arbetsrätt. Många företagare vågar inte utveckla verksamheten, ta in praktikanter osv på grund av alla krångliga och svåra regler kring exempelvis arbetsmiljö – man är helt enkelt rädd att göra fel. Att anställa upplevs också som farligt, krångligt och dyrt om det inte skulle bli en lyckad rekrytering, något man ju inte vet från början. Många duktiga förare vill gärna också jobba enkelskift, vilket man kan förstå, men det är svårt att möta de önskemålen. För när det då tillkommer semester, VAB, ATK, föräldraledighet, sjukfrånvaro, utbildning och nu även en familjevecka så kan det medföra kanske, tre fyra månaders stillestånd av maskinerna. Det är klart att lönsamheten försämras då. 

Till sist, vad har du för förväntningar på kommittéarbetet och vad vill du bidra med?

Jag hoppas på att jag ska lära mig mer och utvecklas själv, samt bredda mitt eget nätverk. Då jag har ett litet företag så hoppas jag kunna representera den stora grupp som har ett fåtal anställda. Vi är ju ofta underrepresenterade i branschorganisationer och liknande, bland annat då vi inte hinner delta när vi är få som jobbar i firman. Om vi inte varit två delägare i mitt företaget hade jag aldrig haft möjlighet att engagera mig.