Lite sött, surt och salt

Det frågade sig Maria Sunér Fleming, enhetschef för avdelningen Energi Infrastruktur Miljö på Svenskt Näringsliv, när hon besökte energifrukosten i Karlshamn.

Energiöverenskommelsen, är den bra eller dålig för Sverige? Det var temat vid arrangemanget som NetPort Energikluster bjudit in till tillsammans med Svenskt Näringsliv. Energifrukostmötet riktade sig till aktörer och företagare inom miljö och energibranschen med syfte att belysa de utmaningar som Sverige står inför när det gäller energi och elmarknad. Detta kopplat till målen för ökad energieffektivitet och ökade subventioner till förnybar el som Energikommissionen har lagt fram som förslag till 2030.

Maria Sunér Fleming beskrev innehållet i politikens överenskommelse som en påse smågodis.

– Lite sött, surt och salt, något som passar alla men inget som egentligen är på djupet riktigt bra. Det som är positivt är att man har lyckats enas med en politisk bredd. Det är också positivt att ta bort effektskatten, att man inte heller sätter ett slutdatum för kärnkraft och att man håller dörren öppen. Det som bekymrar mig är det förlängda och höjda subventionerna, sa Maria Sunér Fleming.

Ramöverenskommelsen som träffades i juni 2016 innehåller flera punkter som har påverkan på den svenska elmarknaden framöver, bland annat kommer effektskatten på kärnkraft att fasas ut över två år med start 2017. Ny kärnkraft tillåts i enlighet med alliansens överenskommelse och den förhöjda fastighetsskatten på vattenkraft sänks till samma nivå som övrig industriverksamhet över fyra år enligt förslaget. Elcertifikatet förlängs till 2030.

– Skattesänkningarna på cirka 10 miljarder kronor finansieras med höjd elskatt för hushåll med 0,4 öre per kilowattimme och industrin som idag har 0,5 öre per kilowattimme är undantagen. Målet år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion. Detta är inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller någon stängning av kärnkraft med politiskt beslut, sa Maria Sunér Fleming.

Hon ifrågasatte målet för energieffektivisering 2020–2030 som ska tas fram och beslutas senast 2017.

– Den centrala frågan är hur vi ka säkerställa leveranssäkerheten av el. Det vi måste ha koll på är subventionssystemet och den påverkan systemet kommer att få på elproduktionen. Det är en av de stora utmaningarna.

Maria Sunér Fleming ser heller inte syftet med förslaget till energieffektiviseringen. Att använda energi positivt bidrar till värdeskapande, tillväxt och komfort i ett modernt samhälle. Det är energianvändningens negativa effekter som utsläpp av koldioxid som måste minimeras.

– Det är det som bör vara i fokus. För näringslivet är det självklart att använda alla resurser effektivt, även energi, det skapar konkurrenskraft. Ett mål för energieffektivisering riskerar att skapa begränsningar även för den energi som är flödande och inte har några utsläpp. Det mål som nu föreslagits är 50 procents ökad energieffektivitet fram till 2030. Här tycker jag inte att politikerna har tänkt till fullt ut, jag har inte sett konsekvensanalyser av det här och vilka möjligheter Sverige har för tillväxt, sa Maria Sunér Fleming.

Att planera och rusta för möjligheter för storskaliga lagringslösningar av el är en viktig fråga, liksom Sveriges möjligheter till överföring av el till andra länder. Men även om Sverige har kapacitet till överföring är detta något som är avhängigt andra länders exportstrategier.

– Vid ökad överföringskapacitet måste man väga in hur det kommer att se ut i andra länder, hur ser behoven ut där när det gäller el? Det är naivt att tänka att vi ska subventionera elproduktionen här för att sedan dumpa ut till andra länder, avslutar Maria Sunér Fleming.

Text och foto: Krisztina Andersson