Mycket byråkrati för ölbryggeri som vill göra cider  

Att ansöka om ett nytt miljötillstånd är en omfattande process som ställer stora krav, det är mycket som ska lämnas in. Oppigårds påbörjade arbetet i våras och förväntas som allra tidigast ha ett tillstånd på plats i början av 2022. 

– Det innebär att vi just nu står och stampar. Samtidigt står inte marknaden still, säger Arvid Runéus, vd. 

När musten köps in till bryggeriet innebär det inte någon större miljöbelastning att tillverka cider än att tillverka öl. Enligt Arvid Runéus snarare tvärt om eftersom öl kräver mer transporter och ger mer restprodukter som behöver tas om hand. 

Lightversion av tillståndsprocess

– I slutändan kommer vi sannolikt få tillståndet och då borde det finnas ett enklare förfarande än den process som vi nu går igenom, som en lightversion, med färre steg att gå igenom och kortare remisstid, säger Arvid Runéus. 

Arvid är utbildad jurist och Oppigårds har dessutom gått igenom den här processen tidigare. Men förfarandet är ändå så komplext att Arvid har varit tvungen att ta in extern hjälp som för att kunna göra miljökonsekvensbeskrivningen. 

– Så som det nu är uppbyggt är företag i vår storlek i princip beroende av att ta in olika typer av konsulter. Det känns onödigt komplext när det rör sig om mindre ändringar i ett befintligt tillstånd. Man tvingas dra på sig stora konsultarvoden på grund av vad som kan uppfattas som formalia, säger han. 

För Oppigårds innebär väntan på miljötillståndet även andra kostnader, till exempel står utrustningen redan på plats. Det finns också en del kritiska datum för branschen och förseningar innebär en avgörande betydelse för möjligheten att lansera en ny produkt.  

– Vi måste förhålla oss till Systembolaget och det finns några tidpunkter på året när det är rätt att släppa en produkt. När vi får vårt tillstånd efter nyår kan några dagar hit eller dit försena oss i flera månader, förklarar Arvid Runéus. 

Arvid har förståelse för att kommun och länsstyrelsen bara tillämpar lagen, men efterlyser en större balans och flexibilitet. 

– I strukturen som vi har idag finns ingen riktig balans, kan jag tycka. Vi ansökte om en ändring i vårt befintliga tillstånd, inte om att utöka vår produktion, men går ändå igenom samma process som vi gjorde när vi ansökte om kraftigt höjd årsproduktion för några år sedan. Det här är dessutom något som är bra för bygden, men ändå känns det som att vi står ensamma mot tillståndsgivande- och tillsynsmyndigheterna, säger Arvid Runéus. 

Reningsverk – ytterligare krångel 

Idag finns cirka 450 bryggerier i Sverige, några få riktigt stora och resterande hantverksbryggerier. Oppigårds är det enda bryggeriet med eget reningsverk. När Oppigårds expanderade för några år sedan fick de inte koppla på verksamheten på det kommunala reningsverket, utan var tvungen att installera ett eget. 

– Det innebär en pågående konkurrensnackdel att vi har driftsansvar för detta. Det var en dyr investering och kostar löpande mycket pengar, tid och energi och är något som ingen av våra konkurrenter behöver oroa sig över, säger Arvid Runéus. 

Om han fick önska skulle han gärna se att kommunen övertog driften. 

– Ur vårt perspektiv skulle det vara det bästa! Vi vill lägga mer tid på det vi är bra på – brygga öl och förhoppningsvis snart cider – och mindre tid på miljötillstånd och att drifta reningsverk.