Nobelkonstnären om framtiden: ”en bransch i förändring”

Under uppväxten i Västra Frölunda, där Richard gick åtta år i grundskolan, ansåg han sig tystlåten och följsam. Men när han tänker tillbaka på sin barndom såg han att hans starka vilja visade sig under teckningslektionerna. Där gjorde han på sitt eget sätt för att han kände sig trygg och fri.

– Det är tack vare vänner i födelseorten Fiskebäckskil som gjorde att jag började måla akvarell. De målade hellre akvarell under våra gemensamma fisketurer, och då började jag också. Efter det målade jag mer och mer, och jag är än idag helt självlärd, säger Richard Vakil.

Men vägen till att vara konstnär på heltid var inte självklar. I efterhand har han tänkt mycket på att det var passiva val som förde honom framåt. Från arbete i Lysekil, vapenfri tjänstgöring till att börja läsa till journalist på Komvux. Men han förstod tidigt att han inte skulle komma in på Journalisthögskolan och blev istället arbetslös.

– Tack vare ett ALU-arbete skapade jag en utställning som senare ledde till viktiga och fina kontakter inom gallerivärlden. Den viktigaste insikten att komma hit har också varit att jag måste måla för mig själv, konstaterar Richard Vakil.

Det var genom en utställning i Stockholm 2014 som en kvinna frågade om han var intresserad av att måla ett diplom. Först året efter blev det besök av Kungliga Vetenskapsakademien för att sedan bli tillfrågad om att måla diplomen.

– Jag är väldigt tacksam över att få möjligheten att måla nobeldiplomen. Det gav en bra stämpel och en möjlighet för mig att justera priset på mina egna tavlor. Jag verkar inom en bransch som är under utveckling och den utvecklingen rusar, men ingen tycks riktigt veta hur och vart den vill. Jag tror att man som konstnär måste bli mer företagsam och framåt. Naturligtvis har det här med Nobel gett en bra skjuts framåt och uppåt, fortsätter Richard Vakil.

Svårigheterna inom branschen är att den är konservativ, där man ibland ses som konstnär och ibland som företagare. Det märks även i den kommunen man verkar.

– Jag känner mig enormt välkommen i Falkenberg. Det finns en fin och välkomnande attityd här som jag inte sett alltför mycket av de senaste åren. Det ska bli spännande att lära känna nya människor, där vi tillsammans kan skapa nya mötesplatser och nya idéer genom konsten. Som sagt är branschen inom förändring, och jag vill vara med och utveckla den framåt, avslutar Richard Vakil.

Fakta
Kemipriset 2016 Fysikpriset 2017 Ekonomipriset 2018