Ingen julhandel utan fria avtal

Du får varan/tjänsten X av mig, om jag får Y kronor av dig; köpeavtalets mest grundläggande prestationer uttryckta i en enda mening. Oavsett om avtalet innebär köp, byte eller gåva är själva konstruktionen med de överensstämmande viljeförklaringarna nödvändig för att samhället såsom vi känner det överhuvudtaget ska fungera. Tänk bara på alla de otaliga avtal, stora och små, som ständigt ingås mellan människor, företag, organisationer.

Som när jag igår köpte en take away-kaffe på kaféet. Jag hällde upp i pappmuggen, gick till kassan och expediten förklarade sin/kaféets vilja: ”22 kronor, tack.” Jag behövde inte ens verbalt uttrycka min viljeförklaring, den manifesterades i handling genom att jag langade fram kortet och blippade. Avtal träffat!

Det är ingen självklarhet att överallt i världen köpa kaffe så smidigt och enkelt som i Sverige. Därför är det viktigt att kontinuerligt prata om något av det finaste vi har: avtalsfriheten, friheten att både välja och välja bort den man vill/inte vill sluta en uppgörelse med.

Avtalsfriheten är på så sätt förutsättningen för en fri ekonomi, för marknadsekonomin. Och förutsättningen för fria avtal är den enskilda äganderätten. Man skulle kunna säga att marknadsekonomin är ett system av fria avtal inom äganderättens ram.

Eller som samhällsdebattören, idéhistorikern och författaren Johan Norberg slår fast i sin föreläsning under Företagardagen på Svenskt Näringsliv i Stockholm den 27 november:

Marknadsekonomin är den ekonomiska aspekten av frihet. Därför uppstår den alltid där människor får vara fria och företagsamma, historiskt och i samtiden. Frihet är det centrala grundvärdet, att alla ska ha samma rätt att sträva, att relationer ska vara frivilliga, att vi har rätt att välja vilka vi vill förhandla med och handla av.

Det är, menar han, svårt att åstadkomma något av värde på egen hand – ingen människa är en ö. Ta bara den där muggen kaffe jag köpte. Det krävs, säger Norberg, tusen och åter tusen människor i ett avancerat nät av samarbete över jordklotet för att se till så att en person någonstans vid just det tillfället kan få sig en slurk kaffe.

Detta nät av samarbete bygger i varje led på… avtal, ömsesidiga viljeförklaringar. Du får det, om jag får det. För varje avtal byggs det upp värden som någon är beredd att betala för. Varje avtal ger något till bägge parter, vilket är poängen med ett samarbete, en leverantör-kundrelation, en köp-säljsituation.

Det här med att båda parter gynnas av att samarbeta, att handla med varandra, illustreras med det Norberg kallar ”dubbeltacket”: Både säljare och köpare säger ”tack” till varandra när affären är avklarad. Det är ett givet tecken på tacksamhet över en tjänst som vardera part gör den andra när människor frivilligt gör upp om vad det nu må vara.

Jag tänkte på det här när jag hade köpt min kaffe på kaféet: Expediten sa ”Tack” när jag betalat och av bara farten svarade jag: ”Tack.”

Det är ju detta som är det magiska med marknadsekonomin, säger Norberg, att frivillighet och samarbete frigör mänsklig energi som i sin tur kan användas för att tänka ut nya, fiffiga idéer, åstadkomma än billigare och smartare produkter, finna sätt att jobba ännu lite effektivare på, allt för så optimalt resursutnyttjande som möjligt.

Till på köpet ges chans att göra sig en hacka, och samhället får möjlighet att av människors skaparglädje och innovationskraft växa, utvecklas, förbättras.

Marknaden är, konstaterar Norberg, färgblind. Den bryr sig inte om vem du är eller var du kommer ifrån, utan vart du är på väg och vad du gör. Den belönar dina resultat.

Och, konstaterar jag, det börjar som sagt med det frivilligt ingångna avtalet.

Skänk detta en tanke i julhandeln: Det blir inte mycket shoppande, eller ens någon vara att plocka från butikshyllan, utan äganderätt, avtalsfrihet och marknadsekonomi. Samt, för den som irriteras över den hetsiga kommersen så här års: Det är frivilligt att köpa, du har rätt att avstå.