Olycklig kommunkonkurrens i Vetlanda

Det är väl bra om kommunen kan spara pengar, men prognoskalkylen skulle ha blivit säkrare om kommunen hade låtit göra en ny upphandling, för att på så sätt testa marknaden, när nu avtalet med Medley sades upp. Först då finns vederhäftigt referensmaterial att jämföra med.

Enligt artikeln får kommunen ”inte marknadsföra sin verksamhet på samma sätt som privata, eftersom det finns risk för snedvriden konkurrens”. Ändå står det att läsa i kommunens årsredovisning för 2016:

”Medleys koncerngemensamma styrning av marknadsföring och utbud begränsade verksamhetens möjlighet att jobba med sociala medier och utbud anpassat efter kundkretsen i Vetlanda och Myresjö. Övergången till kommunal regi har givit verksamheten större frihet.”

Efter övertagandet upptäckte kommunen alltså att det nu var mer frihet att bland annat via sociala medier nå ut till kunderna. Vad är det om inte marknadsföring?

Därtill säger Jonsson att ”Samtidigt har det tillkommit tre nya gym sedan nämnden tog beslutet 2015”, vilket antyder att den lokala gymmarknaden mår gott, och det kommunala gymmet är en icke-fråga. Men det är ingen icke-fråga, eftersom den blotta existensen av ett kommunalt gym innebär att kommunen konkurrerar på den öppna marknaden. Snedvriden konkurrens ligger därmed i farans riktning, därför att ingen vet hur många gym (fler än tre?) som hade kunnat finnas utan kommungymmet.

Viljan att direkt konkurrera på marknaden har dessutom uttryckligen manifesterats från politiskt håll. I Vetlanda-Posten 21/7 -16 sade kultur- och fritidsnämndens ordförande Maria Brihall (VF) att ”Det öppnas nya gymlokaler i stan så vi måste konkurrera med de nya gymmen” och vidare att ”Det finns ett prejudikat som är gjort i Västsverige och där kom de fram till att kommunen inte drev konkurrerande verksamhet”.

Denna uppenbara konkurrensvilja i kombination med feltolkningen av Marknadsdomstolens dom från en ledande politiker är olycklig för näringslivet i Vetlanda. Domen var i ett mål mellan Konkurrensverket och Aktiebolaget Strömstads Badanstalt (mål nr A5/14). Fallet handlade om huruvida det kommunala bolaget Badanstalten (gym och spa) snedvred konkurrensen på gym- och spamarknaden i Strömstad.

Marknadsdomstolen slog fast att gym och spa i kommunal regi kan vara förenligt med kommunallagen om det sker i ”begränsad omfattning” i anslutning till verksamhet som ligger inom vad en kommun får göra, som att driva simhall. Det är också en hållning Vetlanda kommun har intagit.

Frågan är emellertid om kommungymmet i Vetlanda kan vara av begränsad omfattning. Det är svårt att säga, då gymmet och dess intäkter praktiskt nog (för kommunen) inte särredovisas.

Men en uppskattning som gjordes av förvaltningen inför återtagandebeslutet 2015 var att gymintäkterna kunde ligga på ungefär 30 procent. Medley å sin sida har i egen statistik angett att gymmet stod för cirka hälften av intäkterna. Inget av detta kan rimligen räknas som begränsad omfattning.

Badanstaltens verksamhet ansågs inte vara begränsad, så domen kom att avgöra om Badanstalten snedvred konkurrensen enligt konkurrenslagen. Den här delen av målet handlade om ren bevisning (formell prövning), det vill säga domen var inte – som Brihall hävdade – ett vägledande avgörande i sak (materiell prövning). Det här framgår av domskälen, där Marknadsdomstolen skriver att Konkurrensverket inte har kunnat bevisa att Badanstalten i just det här fallet ägnade sig åt snedvriden konkurrens.

Med andra ord fastslår inte domen att det generellt är fritt fram för en kommun att driva gym och spa (ens i anslutning till en simhall). Vetlanda kommun bör ta detta i beaktande, såvida man inte önskar få sig ett nitiskt konkurrensverk på halsen