Sex mil öster om Växjö går det att tanka klimatvänlig vätgas som har producerats på plats. Den ovanliga anläggningen väcker stort intresse, men var inte enkel att få i gång.
Lokalproduktion av fossilfri vätgas må låta som en framtidsvision. I småländska Älghult har det redan förverkligats – genom idogt entreprenörskap och serviceinriktad myndighetsutövning. Vid Uppvidinge vätgasanläggning Hageskruv kan lastbilar, bussar och personbilar sedan ett drygt år tillbaka tankas med grön vätgas som tillverkats med el från ett vindkraftverk.
Än så länge är det ingen trängsel vid macken. Men industrikunder står på kö för att köpa vätgasen och den väntas bli alltmer efterfrågad som drivmedel framöver. För till skillnad från eldrift med batteri ger bränsleceller med vätgas både tanktider och körsträckor som är jämförbara med diesel. Om än med den viktiga skillnaden att det endast kommer rent vatten ur avgasröret.
Thorbjörn Bennesved – som driver intilliggande Bennesveds åkeri och är medgrundare av Uppvidinge vätgas – berättar om en lång, snirklig väg från idén om lokal produktion till en färdig anläggning. Fyra olika ansökningar om myndighetsstöd för projektet fick avslag, men slutligen blev det ja från Naturvårdsverkets program för stöd till klimatinvesteringar, Klimatklivet. Myndigheten bistod sedan med rådgivning genom hela processen – i den utsträckning det nu var möjligt att ge vägledning om en så ny teknik.
– Det fanns inga jätteklara regler för vad som gällde, så vi fick samarbeta för att ta oss vidare fram, säger Thorbjörn Bennesved.
Så möjliggjordes en anläggning där ett vindkraftverk i skogen intill nu skickar el till en transformator och vidare till en elektrolysör där vatten omvandlas till vätgas som lagras i en container. Kapaciteten är i dagsläget 0,5 megawatt, men anläggningen kan byggas ut med fler elektrolysörer och tankstationer. Det finns också en transportlösning för vätgasen på plats. Byggs fler liknande anläggningar kan de dessutom enkelt anpassas till de lokala förhållandena på andra håll.
Hittills finns dock väldigt få liknande anläggningar. Intresset har varit därefter med besökare från vida kring. Långväga delegationer, bland annat från EU, har kommit på besök för att se produktionen på plats. Många tycks ha tankar på att starta vätgasmackar, men som regel går det inte att få tillräckligt med gas. Och det är alltjämt en väldigt lång och svår process att utveckla mer lokal produktion av vätgas.
Thorbjörn Bennesved är tydlig med vad det beror på.
– Det som bromsar är handläggningstider och tillgång till el. Vi behöver mer av alla kraftslag. Och så måste vi förstå att vi inte kan ha flera år långa handläggningstider, säger han och sneglar mot vätgasmacken.