Kompetensbrist hotar framtida tillväxt för Stora Enso i Skutskär

Stora Ensos massabruk i Skutskär, beläget i nordligaste Uppland på gränsen till Gävleborg, producerar främst fluffmassa som är en viktig komponent i hygienprodukter som blöjor, bindor och inkontinensskydd. Bruket sysselsätter drygt 420 personer och har en stark position på den europeiska marknaden, där kunderna uppskattar en stabil leverantör inom EU.

– Vi är stolta över vår ställning i Europa, inte minst eftersom våra konkurrenter framför allt finns i Nordamerika. Att kunna leverera europeiskt producerad massa betyder mycket för våra kunder, säger Christer Nordstrand, brukschef på Stora Enso i Skutskär.

Men trots den starka marknadspositionen är framtiden långt ifrån självklar. Utmaningen stavas kompetensförsörjning.

Svårare att hitta rätt kompetens

Industrin har förändrats kraftigt de senaste decennierna. Förr gick det att annonsera efter en civilingenjör med erfarenhet av massa- och pappersindustrin och faktiskt få svar. I dag är det betydligt svårare.

– Den typen av spetskompetens finns nästan inte längre att tillgå. Och även om vi hittar en ingenjör från annan bransch så tar det flera år innan man fullt ut behärskar processerna här, säger Christer Nordstrand.

Utmaningen gäller inte bara högutbildade ingenjörer. Behovet av automationstekniker och instrumentingenjörer är stort och är kompetenser som efterfrågas av flera tunga arbetsgivare i regionen, från kärnkraft till annan processindustri. Resultatet blir en hård konkurrens om samma arbetskraft.

Svårt att behålla unga medarbetare

Även återväxten på operatörssidan är en utmaning. Förr stannade många på bruket hela arbetslivet. I dag är unga mer benägna att byta jobb eller resa utomlands.

– Vi lägger mycket resurser på att utbilda nya medarbetare, men det är inte lika självklart som förr att de stannar länge. Det påverkar vår kontinuitet, säger Nordstrand.

Satsar på skolsamarbeten

För att möta problemen satsar Stora Enso på samarbete med skolor i regionen. Bland annat driver man projekt med grundskolan i Älvkarleby och Polhemsskolan i Gävle för att öka intresset för teknik- och naturvetenskapliga utbildningar.

– Vi vill visa ungdomar att industrin inte är dammig och tråkig. Tvärtom är det högteknologi, hållbarhet och utvecklingsmöjligheter. Dessutom är vår verksamhet en del av lösningen på klimatutmaningen, säger Nordstrand.

Samtidigt konstaterar han att bruket inte längre har samma resurser som tidigare för att aktivt marknadsföra sig mot högskolor och brett arbeta med kompetensförsörjning.

– Vi gör vad vi kan lokalt, men jag önskar att vi hade större möjligheter att själva satsa mer långsiktigt på att säkra framtidens kompetens, säger han.

Kompetens avgör investeringar

Att säkra kompetensen är inte bara en fråga om vardagen på bruket, det avgör också framtida investeringar.

– Industrin är extremt konkurrensutsatt. För att få investeringar måste vi visa att vi har rätt ledarskap, rätt kultur och rätt kompetens. Utan det riskerar vi att investeringarna hamnar i andra länder, säger Christer Nordstrand.

Han beskriver hur bristen på ingenjörer och tekniker gör att bruket ibland tvingas lägga kraft på att ”släcka bränder” i stället för att utveckla verksamheten. Det gör att viktiga förbättringar skjuts på framtiden och att möjligheten att växa begränsas.

– Med rätt kompetens skulle vi kunna växa betydligt snabbare. Vi skulle kunna ta tillvara fler investeringar och utveckla bruket i en helt annan takt. Kompetensförsörjningen är därför inte bara en utmaning, det är en direkt flaskhals för vår tillväxt, säger han.

Han konstaterar att intresset för naturvetenskap och teknik måste väckas tidigt i skolan. Annars riskerar industrin att stå utan den kompetens som krävs för att Sverige ska fortsätta vara ett starkt industriland.

– Kompetensförsörjningen är helt avgörande för om vi finns kvar här om 15 år eller inte, säger Christer Nordstrand.