Utan att spara, kan vi inte satsa

– Utan att spara, kan vi inte satsa, menar Ann-Christine Johansson, t.f. rektor för Lingbygdens Friskola som drivs av en ekonomisk förening med ett 125-tal medlemmar. Vinst är ett känsligt ord, tycker Ann-Christine Johansson. Många bland allmänheten tror att det är vinstuttag, som ska begränsas. Det trodde jag med, tills jag hade satt mig in i förslaget.

Förslaget, som ska upp i riksdagen i mars, vill begränsa avkastningen på ”operativt kapital”, vilket i en ekonomisk förening i många fall är praktiskt taget obefintligt. För Lingbygdens Friskola skulle det betyda en vinstbegränsning till c:a 70 000 kr/år - mindre än den kommunala ersättningen för en enda elev. Det säger något om de villkor många privata friskolor lever under.

Lingbygdens Friskola är en F-6-skola med ett 50-tal elever. Därutöver har man c:a 35 barn i förskola, och c:a 25 elever på fritidshemmet. Kommunen ville lägga ner skolan samtidigt med skolorna i Kånna och Torpa. Människorna i bygden ville annat och fick tillstånd av Skolinspektionen att driva skolan privat.

– Tillståndet var klart när nedläggningsbeslutet kom 2011, så det blev aldrig något avbrott, berättar Ann-Christine Johansson. Många i personalen har varit med sedan starten, vilket skapar kontinuitet och speglar skolans sammanhållande funktion för hela bygden.

– I förskoleklassen kommer sex elever från Södra Ljunga och fem från Kånna. Många föräldrar upplever att det är tryggare och bättre för deras barn att gå i en liten skola, trots att de själva arbetar i Ljungby och det därför varit bekvämare att ha barnen där. Kanske var det en liten protest mot nedläggningen i Kånna från början, men nu handlar det om ett aktivt val.

Elevpengen är drygt 80 000 kr per elev från kommunen. Tidigare har man också fått en halv miljon i bidrag för skolskjutsarna, men detta läsår har Ljungby kommun dragit in detta med hänvisning till ”ekonomiska och organisatoriska svårigheter”, som Skollagen kan medge undantag för. Ann-Christine Johansson ifrågasätter dock kommunens beräkningar i det fallet.

De ekonomiska marginalerna för en liten friskola är ganska känsliga, vilket hon ger några exempel på:

– Flyttar en elev till annan ort, tappar vi drygt 80 000 kr, utan att kostnaderna påverkas mer än marginellt för skolmat och läromedel. Skulle vi i stället få en elev mer än förväntat, blir det ett plus på 80 000 kr, som vi (om Reepalus förslag går igenom) måste göra av med på något sätt innan bokslutet, i stället för att spara dem till ett år när vi behöver pengarna bättre.

– Om vi skulle få en elev som behöver en elevassistent på halvtid, ökar kostnaden med 250 000 kr per år, utan att vi får någon särskild ersättning för detta. Enligt kommunen ingår det ett generellt stöd med ca 100 000 kr för sådana merkostnader i beräkningen av elevpengen, men det räcker ju inte säger Ann-Christine Johansson. Vi får söka statsbidrag, så mycket det går.

Eventuella justeringar av den kommunala ersättningen sker direkt, baserad på månatliga redovisningar från skolan.

– Jag har svårt att få ihop det här förslaget med Skolinspektionens krav på att en friskola ska vara ”ekonomiskt bärkraftig över tid”. Hur ska det gå till om man inte får använda överskotten från goda år, till år med högre kostnader, frågar sig Ann-Christine Johansson t.f. rektor för Lingbygdens Friskola.

Olle Termén