Nu finns det minsann pengar

I början av mars var jag på en kurs i Stockholm under några dagar. Det första pratet om social distansering var nästan lite skämtsamt och på tunnelbaneperrongen flöt livet på som vanligt. Vi skippade dock handhälsningar och vi var extra noga med handhygienen. Sedan dess har spriten flödat runt om i landet. Handspriten alltså.

Att läget är allvarligt har nog de flesta förstått. Primärt förstås för alla som blir allvarligt sjuka och deras anhöriga. Stora delar av vården är under hård press och uppmaningarna från sjuksköterskor, läkare och andra inom vården att vi ska hålla oss hemma och undvika farligheter sprids som löpeldar i sociala medier. Får vi tro rapporterna från teleoperatörerna så lydde många uppmaningen att stanna hemma i påsk. Om vi också hoppade över riskfyllda moment vet jag inget om, men jag lätt i alla fall motorsågen vila i helgen.

För väldigt många av Svenskt Näringslivs 60 000 medlemsföretag, liksom för andra företag runt om i landet, är läget också allvarligt. När kunderna plötsligt försvinner blir det tufft även för den med goda marginaler. En otroligt snabb förändring där du, bokstavligt talat, går från en normal situation till en minskning av omsättningen med 70, 80 eller kanske över 90 procent på några dagar är svårt att ha en beredskap för. Med knappt några pengar in samtidigt som en stor del av kostnaderna finns kvar töms även en välfylld kassa snabbt.

Att det gått så snabbt har också krävt otroligt snabba motåtgärder för att rädda så många företag och jobb som möjligt. Mycket positivt har gjorts, men för att mildra effekterna krävs ännu mer för att minska företagens kostnader. Och det är viktigt att det kommer så snabbt det bara går.

Samtidigt cirkulerar åsikter om att de företag som inte klarar sig själva helt enkelt får gå i konkurs. Att företagen borde ha större reserver och att ägarna får skylla sig själva. Eller åsikten om att nu finns det minsann pengar, men det gick inte att satsa extra på vård, skola och omsorg i tidigare budgetar. Då var pengarna slut.

De som uttrycker sig så missar en hel del. Vi måste ha klart för oss att detta är en exceptionell situation som kräver nya sätt att lösa nuvarande och framtida problem. Vi skulle förstås kunna låta företagen klara sig bäst de kan. De som överlever gör det och resten får försvinna. Det skulle innebära att vi låter företag som i grunden är livskraftiga gå upp i rök. Företag som inte bara är att starta upp från noll igen. Vi skulle därmed gå miste om otroligt mycket innovationskraft, kompetens, arbetstillfällen och, inte minst, framtida välfärd. Lite förenklat, tar vi oss inte råd nu och satsar rejält för att rädda kvar så många företag och jobb som möjligt så kommer den framtida kostnaden för Sverige och oss som bor här att vara betydligt mycket högre. Då kan vi glömma att det finns pengar till satsningar inom vård, skola och omsorg i framtiden. Så tror jag att få vill ha det. Inte ens de som muttrar om att det nu minsann finns pengar...