Företagare, jobbskapare och mamma – ja det går!

"MAAAAMMA, Jag är fääääääärdig och bajskorven var jättestor!" hörs nu och jag kan inte låta bli att skratta till ifall att mannen på andra sidan tråden hörde vad som just hände. Givetvis så har min dotter på 8 månader vaknat av sonens tonartshöjning och nu hörs även ett skrik från spjälsängen. Jag ber att få återkomma till mannen i luren som nu även han hör kaoset. Han är förstående och vi avslutar.

Ibland undrar jag hur livet hade sett ut med ett vanligt jobb? En anställning där man lämnade jobbet och gick hem. Där man satte på "jobbhatten" mellan 7-16 och tog av den i samma sekund som man stämplade ut. Om man skulle ha 5 veckors semester på sommaren och enbart dricka latte och gå på babysång på sin föräldraledighet?

När vi för några veckor sedan hade vinterkräksjukan jag och mina barn, med forarapporteringar, kontrolluppgifter och fakturor som var tvungna att göras, då ifrågasatte även jag mitt val av karriär. Samtidigt som min sambo jobbar i Norge. Så då var det kaos. På riktigt.

Tur att det var en aggressiv men kort kräkhistoria för de tankarna försvann i takt med att färgen i ansiktet kom tillbaka. Valet var aldrig svårt. Trots vakna nätter av likviditetsproblem den första tiden, oro inför höjda arbetsgivaravgifter för ungdomar, hur vi löser nästa dag när tre medarbetare är sjuka så älskar jag mitt jobb och liv. Jag har möjligheten att påverka min framtid, att ge någon det första jobbet, att göra skillnad, att utveckla och att utvecklas. Allt detta kan jag göra samtidigt som jag har det finaste en människa kan få. Två fantastiska barn.

Och på tal om just den kombinationen så ska jag nu berätta om något som får mig att bita ihop så att käkarna får kramp. Som är så provocerade och mossigt att jag vill gömma mig. Men tyvärr inte ovanligt. På en middag med bekanta.

"Ska du verkligen starta en till restaurang med två små barn?"
Jag: "Ja, jag hade tänkt det." "Men ska du inte vara mamma och ta en vanlig anställning, det räcker väl med ansvaret du har över två barn?"

Här är min ansiktsfärg pionröd och jag tror att om man hade tittat riktigt noga så hade det pyst ut lite rök ur ena örat. Så arg är jag. Så kränkt. Men ingen annan reagerar så det är tydligt att det inte är konstigt.

För det första är vi, vad jag vet två föräldrar med precis lika mycket ansvar över våra barn. Det är alltså inte mina barn. För det andra har jag så svårt att se att man hade frågat en man samma sak. "Men nu har ju du precis blivit pappa, ska du verkligen ta ett kliv i karriärstrappan? Hur tänker du med VAB och inskolning på dagis?" Hm, ytterst tveksamt.

För det tredje så går det alldeles utmärkt att kombinera eget företagande och att vara mamma. Det är inte ett val som per automatik sätter barnen på andra plats eller att fredagsmyset och semestrarna blir ersatta med en jobbande mamma som inte bryr sig eller lyser med sin frånvaro. Nej! Friheten med att vara egen gör det möjligt med spontanlediga eftermiddagar i simhallen och sovmornar med lång djungelfrukost.

Det är en ynnest att bestämma över sin tid, sin utveckling och sin framtid samtidigt som man gör någonting man älskar. Att vara lycklig på måndagen när arbetsveckan börjar. Den känslan vill jag att mina barn ska ha i sin yrkeskarriär och där önskar jag vara en förebild.

Jag kommer att fortsätta vara en egen företagare, jobbskapare & mamma som skickar in kontrolluppgifter med en spyhink bredvid datorn och som nästa vecka tar världens längsta djungelfrukost med mina barn.

Linda Bergqvist, vd
Hälsofreak i Sverige AB