Var sjunde östgöte lever på bidrag

Utifrån data från SCB kan utanförskapet i Östergötlands län, mätt i helårsekvivalenter, idag beräknas till 37 571 personer. Det motsvarar 14 procent av alla invånare i arbetsför ålder. Andelen är på samma nivå som i riket. Att så många personer i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden innebär en enorm samhällsekonomisk kostnad.

Data från SCB visar att utanförskapet i Östergötlands län, mätt i helårsekvivalenter, beräknas till 37 571 personer idag. Det motsvarar 14 procent av alla i arbetsför ålder.

Det är en enorm samhällsekonomisk kostnad att så många personer i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. Med hjälp av SCB:s simuleringsmodell FASIT har Svenskt Näringsliv beräknat betydelsen för skattebetalarna och statskassan om dessa personer istället skulle komma i arbete.

Den årliga nettovinsten för statskassan skulle uppgå till cirka 340 000 kronor per person. Den totala kostnaden för dagens utanförskap i Östergötland motsvarar därmed drygt 13 miljarder kronor per år. För hela Sverige uppgår kostnaden till drygt 270 miljarder per år, vilket motsvarar hälften av sjukvårdens kostnader. Även en mindre minskning av utanförskapet skulle ha stor betydelse. En minskning av utanförskapet i Östergötland med 20 procent skulle sänka de offentliga utgifterna med 2,6 miljarder kronor per år. Men utvecklingen går åt fel håll.

Enligt Arbetsförmedlingen steg antalet personer i Östergötlands län som varit arbetslösa 6–12 månader med 35 procent under 2020. Även gruppen som varit arbetslös längre än 12 månader har växt, och uppgår idag till 9 168 personer i länet, många av dem utlandsfödda.

Sverige har under lång tid haft ett större arbetslöshetsgap mellan inrikes och utrikes födda än de flesta länder. På senare år har det ökat ytterligare. I december 2020 var arbetslöshetsgapet mellan inrikes och utrikes födda i Sverige hela 16 procentenheter. I Östergötland är det ännu större – 21 procentenheter.

Unga riskerar att drabbas särskilt hårt. Det är väl dokumenterat att långa perioder av arbetslöshet i början av arbetslivet kan ha en mycket negativ påverkan på karriär- och löneutveckling längre fram. De ungdomar som varit arbetslösa under stora delar av pandemin får en dålig start på sitt vuxenliv och riskerar att fastna i utanförskap och sociala problem senare.

Länets kommuner skulle kunna göra mer för att minska utanförskapet. För det första krävs tydliga politiska mål om att minska antalet personer med försörjningsstöd och få fler i arbete. Kommunerna måste också ställa tydligare krav på motprestation i form av studier eller praktik hos de som får bidrag. Uppföljning och kontroll måste stärkas och kommunerna måste aktivt leta efter fusk genom t ex hembesök och granskning av de underlag som skickas in. Varje år betalas 18 miljarder ut felaktigt ur välfärden och ungefär hälften handlar om direkt fusk, visar regeringens egna granskningar. Dessutom måste vuxenutbildningen stärkas och större vikt läggas vid att möta arbetsmarknadens behov.

Utvecklingen är inte ödesbestämd. Den går att vända med rätt reformer. Riksdag och regering men även länets kommuner måste ta utvecklingen på allvar och skyndsamt införa reformer som bryter den negativa trenden och återupprättar arbetslinjen.