”Vem mer ser elefanten i rummet!?”

Fredrik Påhlsson är rektor och VD för Småskolan i Ljungsbro, som ligger utanför Linköping. Genom sin forskarbakgrund med fokus på likvärdighet på nationell nivå har Fredrik en möjlighet att se frågan i ett större perspektiv än bara sin lokala verksamhet. Småskolan i Ljungsbro är en fristående skola som befinner sig i en expansiv fas. Företaget möts nu av utredningen om ett vinsttak för välfärdsföretag. Fredrik Påhlsson, menar att så som frågan behandlas, missar Ilmar Reepalu de sakfrågor som borde vändas till att handla om kvalitet på de som granskar istället för de som blir granskade. Fredrik menar även att Reepalus undersökning bygger på känsla istället för förnuft.

- Var jag än har vänt mig de senaste månaderna när jag har mött huvudmän och rektorer på fristående skolor så är berättelserna densamma, alla har på olika sätt arbetat gratis för att få verksamheten att rulla, alla har arbetat “dag och natt” med sitt skötebarn - sin skola. Man vill leverera något bättre än den verksamhet man var engagerad i innan (vilket i många fall varit kommunal verksamhet). Fristående skolor levererar alltså mer för varje skattekrona redan idag. Reepalus tankar i utredningen saknar belägg i realiteten och hans undersökning bygger mer på känsla än på förnuft, och handlar inte längre om sakfrågor som kvalitét utan får en mer ideologisk agenda, säger Fredrik Påhlsson.

- Vi är pedagoger med en ekonomi att sköta – inte ekonomer med en pedagogik att sköta. Skillnaden mellan synsätten är stor och det gör att vi kan få fram högre kunskapskvaliteter, mer kunskap, för varje skattekrona. En ren vinst för samhället både på kort och lång sikt, fortsätter Fredrik.

Utveckling och expansion är grundläggande för företag och entreprenörer. Det innebär att vinst är en förutsättning för att företag ska ha möjlighet att utvecklas vidare.

Fredrik menar, att när man väl ser företagens realitet och mervärdet som de skapar, blir det svårt att argumentera för att förslaget om ett vinsttak ska genomföras. Ett samarbete krävs där likvärdiga förutsättningar ges för att driva undervisning. Vinsten kan dock aldrig vara det enda avsikten i en friskola. För bidrar inte den fristående skolan på något med mer värde än andra alternativ så kommer den inte överleva i den rådande konkurrensen. Oavsett om konkurrensen består av kommunalägda eller privatägda skolor.

- Många kommunala skolor går med förlust år efter år. Så kan inte en fristående skola göra, säger Fredrik Påhlsson.

- Vi måste vara bättre, både här och nu och på lång sikt. Om Reepaluförslaget skulle gå igenom måste Sverige bygga upp ett nytt system, där det redan i dag faktiskt råder ett välfungerande ägarsystem. Ett av de största problemen att se till i detta nya system blir i så fall hur staten ska kunna garantera tillgången till kapital. Alla välfärdsaktörer behöver kapital. Både för att upprätthålla och för att utveckla verksamheten.
- Idag finns så pass mycket investerat kapital i den privata välfärden att varken kommuner eller staten skulle ha råd att lösa kapitalbehovet inom sektorn. Nästan 20 procent av grundskolorna och över hälften av gymnasieskolorna i Linköping är fristående. I alla dessa har föräldrar eller elever gjort ett aktivt val att inte gå i kommunal skola. Jag menar att detta är den slutliga spiken i kistan - oavsett ideologiskt skuggspel eller kvalitetsaspekter - Sverige har inte råd med Reepalus lösning för var ska alla dessa elever ta vägen om de privata skolorna tvingas lägga ner sina verksamheter på grund av Reepalus vinsttak?, säger Fredrik.

Så vinsten är inte det egentliga problemet i den aktuella debatten?

- Det egentliga problemet är att Reepalu ser ett vinsttak på 7 procent av operativt kapital. Det betyder att verksamheten endast får en vinstmarginal på 0,4 procent. Det är ungefär en tiondel av vad ett ”normalt” bolag inom andra sektorer har. Följden av detta, och elefanten i rummet blir att Reepalu långsiktigt vill ta död på alla privata välfärdsaktörer för att han inte vill att du och jag ska ha möjligheten att välja, utan att han i egenskap av tjänsteman är bättre på att välja åt oss, säger Fredrik.

Fredrik Påhlsson förklarar vidare att Ilmar Reepalu har helt rätt i att kvalitet är en utmaning att mäta och får aldrig, aldrig hamna i Storbritanniens “tick-in-a-box”-skolväsende.

Men, hur ser verkligheten ut? Enligt Fredrik är det Skolinspektionen, som har i uppdrag att kontrollera kvalitén på svenska skolor som har bäst koll på området. Om vi tittar på de senaste siffrorna, för grundskolor 2016, så kan vi se att friskolorna är mer intensivt uppvaktade av Skolinspektionen, då 2/3 av skolorna var friskolor.

Fredrik poängterar att det inte beror på att de fristående skolorna har sämre kvalité. Skolinspektionen uppger att den fråga där det finns mest problem i svenska skolor går under formuleringen “Förutsättningar för utbildningen vid skolenheterna”. Detta gäller oberoende av huruvida en skola är kommunalägd eller fristående. Vidare förklarar han även att; när vi tränger in i siffrorna så ser vi att 2 av 3 kommunala skolor fått anmärkning på detta område. De fristående skolorna är i detta avseende “dubbelt så bra”, endast 1 av 3 skolor har fått anmärkning. Bland inspektioner utan anmärkning hittar vi samma förhållanden; 6 av 10 fristående skolor är helt utan anmärkning. Motsvarande siffra för kommunala inspektioner är blygsamma 3 av 10. Går vi sedan till den näst mest problematiska kategorin i svensk skola, “Utveckling av utbildningen vid skolenheterna”, framgår det även där att de fristående skolorna är mer framgångsrika än de kommunala.

I detta ska man även tänka att om en snittelev i den kommunala skolan kostar samhället 100 kr så kostar motsvarande elev samhället 89 kr i en fristående skola. Faktum är att den fristående skolan levererar högre kvalité för en lägre samhällskostnad redan idag. Vi kan även se att föräldrar och elever över lag är mer nöjda när de har elever i en fristående skola och att andelen elever med utländsk bakgrund är högre i den fristående grundskolan än i den kommunala grundskolan och att lärare inom fristående skola är mer nöjda med sin skolledning. Den faktiska kvalitén och upplevelsen av kvalitét är alltså redan nu högre för den fristående skolan.

David Hill