Den snillrika Reepaluutredningen innebär sotdöden

I dagarna är det 110 år sedan Maria Montessori slog upp dörrarna till det som skulle bli den allra första Montessoriförskolan. Den låg, och ligger än i dag, i området San Lorenzo en kort promenad öster om Roms centralstation Termini. Maria Montessori var Italiens första kvinnliga läkare, och hennes pedagogiska tankar var i allra högsta grad banbrytande. En av grundpelarna i hennes vision och filosofi var tanken om utbildningens roll för världsfreden. Hon pratade gärna om hur hon ville bidra till barnens fostran till det hon kallade för ”världsmedborgare”, och menade att det är just utbildning som är den viktigaste faktorn för att skapa fred.”Establishing lasting peace is the work of education; all politics can do is keep us out of war” skriver hon i en av sina böcker. Maria Montessori blev utslängd ur Italien av Mussolini då hon vägrade låta sina skolor inordna sig i fascismen i 30-talets Italien.

Så vilken relevans har denna över 100 år gamla pedagogik idag? Världen är ju annorlunda än vad den var då. Eller är den? Jag tänkte på detta i julas när jag under en promenad i Rom gick förbi via dei Marsi där den första montessoriförskolan fortfarande finns. När man ser sig om i världen idag så finns det all anledning att fundera över vikten att skapa utbildningssystem och skolor som kan fostra de där kloka medborgarna. Medborgarna som kan skilja mellan rätt och fel, som kan följa goda ledare men också stå emot att följa de sämre ledarna. Kort sagt, att fokusera på kunskap och utbildning känns idag viktigare än någonsin.

I ljuset av detta blir jakten på friskolor och andra företag i välfärdssektorn ännu mer beklaglig. Vi behöver fler goda alternativ, inte färre. I skrivande stund sitter välfärdsföretagare runt om i hela landet och skriver på spontana remissvar till den så kallade Reepalu-utredningen om vinster i välfärden. Den är mycket snillrikt konstruerad, att begränsa verksamheternas rörelsemarginaler som gör det i stort sett omöjligt att bedriva fortsatt stabil verksamhet. Samtidigt är den så pass krånglig att det till media och folk i allmänhet bara sipprar igenom ”vinst” och ”7 procent”. Vilket ju i gemene mans öron kanske inte låter som så farligt. Problemet är att det inte är det som är förslaget. Det man föreslår är att begränsa vår tillåtna rörelsemarginal till 7 procent av det så kallade operativa kapitalet. Vilket i de allra flesta fall blir ungefär lika med noll. Att det kommer att innebära sotdöden för våra verksamheter är lätt att förstå. Samtidigt vill man begränsa vår likviditet till 10 procent av årsomsättningen, vilket ju bara är runt en månads utgifter. Att helt enkelt säga att man inte är intresserad av friskolor och vill stänga ner våra verksamheter hade ju varit hederligare.

Jag skriver mitt remissvar och återgår därefter till att fostra framtidens världsmedborgare.

Maria Jacky, grundare, vd och rektor, Skolhoppet AB (Lingua Montessoriskola)