"Varför är det så tyst i fikarummet?"

Reppu betyder ryggsäck på finska, och är namnet på Sami Järvenpääs företag. Från början grundades det av Sami Järvenpääs far som kom till Sverige under 60-talets våg av arbetskraftsinvandring. Under Kockumsvarvets neddragningar på 90-talet började många av hans vänner jobba som resemontörer, och Reppu bildades för att hjälpa till med faktureringen. I dag sysslar företaget med svets och montage, av bland annat industrirör och stålbyggnationer. Under förra årets flyktingvåg kontaktades Sami Järvenpää av kommunen, som ville ha mentorer till ensamkommande flyktingar i 18-årsåldern.

– Jag tackade självklart ja. Att få in alla som kommit till Sverige är en jätteutmaning. Vi måste alla dra vårt strå till stacken, säger Sami Järvenpää.

Mentorskapet har pågått i två omgångar, med totalt tre ensamkommande personer. Sami Järvenpää drivs av sitt samhällsengagemang, men ser även nyttan för sitt företag.

– De här människorna kommer vara en stor del av vår arbetskraft i framtiden. Då vill man ju få in en fot och göra sig ett namn bland dem, också, för att locka folk att jobba här. Lyckas vi med integrationen är det en jättetillgång!

Mycket av mentorskapet har handlat om att beskriva hur en svensk arbetsplats fungerar, allt ifrån vad arbetsgivaren förväntar sig till kulturella skillnader.

– Varför är det så tyst i fikarummet? Ja, det är nog bara så svenskar är, men är man inte van vid det kan man lätt tro att det är dålig stämning. Många av de som kommit hit är väldigt blyga och vågar inte ta för sig, för de har ännu inte förstått alla sociala koder och beteenden och blir därför osäkra. Man förvånas över hur lite de lär sig om detta i den offentliga etableringen, säger Sami Järvenpää.

Den egna, personliga, utvecklingen framhåller Sami Järvenpää som den främsta förtjänsten av att vara mentor. Inte minst har det gett perspektiv på den egna tillvaron att samtala med människor som tusentals mil för att hitta trygghet. Samtidigt har det också skapat jobb. En av de tre personerna, Eqhosein Hoseine, kunde från början knappt någon svenska alls. Mentorskapet skedde via tolk. När allt var klart dök Eqhosein Hoseine en dag upp på kontoret.

– Vi hade ju inte pratat så mycket konkret om jobb, men då visade sig att han hade svetsat i hemlandet och han undrade om han fick praktisera här hos mig. Det gick riktigt bra och sen har han jobbat här i sommar, och lite extra nu vid sidan om sin utbildning. Han är en tillgång, säger Sami Järvenpää.