Ny lagstiftning om offentlig upphandling – Hur fungerar den?

Huvudsyftet med upphandlingsdirektiven är att upprätthålla den fria rörligheten i Europa och skydda leverantörerna från myndigheternas godtycke. Därutöver får lagen positiva genomslag på exempelvis effektivitet och tillväxt. De grundläggande principerna i upphandlingslagstiftningen är icke-diskriminering, likabehandling, proportionalitet, öppenhet och ömsesidigt erkännande.

- Att i högre grad kunna utesluta oseriösa företag är ett av syftena med den nya lagstiftningen, säger Birgitta Laurent. Ett annat syfte är att det finns en politisk önskan att myndigheter ska använda sig av offentlig upphandling som ett strategiskt verktyg i syfte att nå även andra mål i samhället än enbart inköp och detta ska ske genom att de ställs mer av miljö-, sociala och arbetsrättsliga krav. Men lagarna är också tänkta att förenkla och öka flexibiliteten i upphandlingarna och ett sätt är att tillåta mindre rättelser, förtydligande och kompletteringar i de inlämnade anbuden. Ett av Sveriges största problem rörande upphandling är att det är alldeles för få anbud i de flesta upphandlingarna, säger Birgitta Laurent.

I många upphandlingar och särskilt i de största uppdragen, inkommer bara ett eller två anbud, vilket är alldeles för lågt. I den nya lagen blir det obligatoriskt att överväga en uppdelning av ett kontrakt, och om man inte delar upp det måste skälen anges skriftligt. På detta vis hoppas man på fler mindre kontrakt så att fler små och medelstora företag kan tänka sig att vara med i upphandlingar och att fler anbud lämnas in.

De nya reglerna ställer också krav på att ifrågasätta orimligt lågt anbud. Om företaget blir ifrågasatt ges det möjligheten att förklara på hur man räknat fram sitt anbud.

- Om det låga priset innebär att leverantören inte kommer kunna leva upp till sina miljö-, social eller arbetsrättsliga skyldigheter ska anbudet avvisas, säger Birgitta Laurent.

I de nya reglerna finns bestämmelser om ett dokument som heter European Single Procurement Document (ESPD). Detta dokument är tänkt att utgöra ett preliminärt bevis på att leverantören får delta i upphandlingen och på förfrågan kan ge in efterfrågade bevis. Den så kallade egenförsäkran avser uteslutningsgrunderna, kvalificeringskriterierna och kriterierna för urval av kvalificerade leverantörer. I Sverige har det visat sig uppstå en hel del komplikationer i samband med denna egenförsäkran eftersom det enda bevis vi har som kan visa att personer i ledande ställning inte begått något brott är ett utdrag ur belastningsregistret.

- Problemen med kravet på att alla personer i ledningen och styrelsen i det vinnande företaget ska vara tvungna att begära ut ett utdrag ur belastningsregistret är stora. Det är en stor administrativ belastning på såväl myndigheten som på företaget förutom problemet att utdragen kan innehålla en hel del känslig information som inte har ett dugg med upphandlingen att göra säger Birgitta Laurent.

Ett land i EU som arbetar framgångsrikt med upphandlingsfrågor är Holland. Bland annat den holländska upphandlingsmyndigheten tagit fram en guidebok som fastställer vikten av proportionalitet i hela inköpsprocessen, dvs. avseende bl.a. behovet, det interna upphandlingsarbetet, marknadsanalysen, vilka ska-krav som ska ställas mm.

- En svensk proportionalitetsguide skulle sannolikt resultera i mer balanserade ska-krav, vilket i förlängningen mycket väl skulle kunna leda till färre överprövningar, fler anbud i fler upphandlingar och att företagarna blir mer nöjda med hur kommunerna sköter sin upphandlingsverksamhet, säger Birgitta Laurent.