Vad ska du bli när blir stor?

Jag lutade åt att jag nog skulle bli både lärare och mentalskötare. Lärare under terminerna och mentalskötare under somrarna. Ett lika ambitiöst som ovanligt val vill jag påstå. Nu blev det inte riktigt så…

De valmöjligheter vi ser framför oss på livets smörgåsbord begränsas många gånger av de alternativ vi får hjälp med att ställa upp på bordet redan när vi är små. Vissa av oss har ett dignande smörgåsbord med många smaskiga rätter, medan andra får det lite mer sparsmakat.

Om jag har föräldrar som är akademiker är det vanligt att jag själv ser en akademisk bana framför mig på smörgåsbordet. Om jag har föräldrar som är egenföretagare kommer just den möjligheten att vara ett naturligt inslag. Om mamma spelar innebandy och pappa samlar frimärken är det två fritidsintressen som kommer att finnas med som självklara valmöjligheter.

Skolan har fått rollen att vara en mycket viktig utjämnare av odds. För att fylla på vars och ens smörgåsbord med så många alternativ som möjligt gör skolan vad den kan, utifrån givna förutsättningar och gällande läroplan. Som elev får man testa allt ifrån dans till rugby. Man får läsa olika typer av litteratur. Man får prova på att laga mat, snickra, sy och skapa konstverk. Och man får gå på prao (praktisk arbetslivsorientering) för att lära sig mer om hur det fungerar på en arbetsplats och också få grepp om åtminstone några fler yrken.

Vi kan med jämna mellanrum höra politiker säga att fler bör bli företagare. Sverige behöver helt enkelt fler företagare som kan skapa fler jobb. Men om man nu ser detta som en önskvärd framtid, att fler ska välja just företagarbanan, varför ser man då inte till att alla unga får upp just det alternativet på sitt smörgåsbord? När, annat än om skolan bestämmer sig för en särskild satsning, får vi under vår grundskoletid prova på att vara egna företagare? Eller när talas det ens om vara sin egen, annat än i undantagsfall?

Ung Företagsamhet är en väl utbredd, helt suverän verksamhet, men den erbjuds först på gymnasiet. Då har många redan ett ganska färdigdukat mentalt smörgåsbord och är inte särskilt inställda på att fylla på med fler valmöjligheter. Och det är långt ifrån alla elever som får chansen att prova eget företagande ens där.

Om det vore lika självklart att vi får prova på eget företagande i grundskolan som det idag är självklart att vi får prova på att snickra och sy, är jag övertygad om att betydligt fler skulle se just eget företagande som ett lockande alternativ på smörgåsbordet.

Vad har du på ditt smörgåsbord?