”Det är oerhört tungt psykiskt” 

Helena Lundgren är nu den enda som jobbar på sitt hotell. Efter den ökade spridningen av corona och senaste tidens besked från regeringen har hon sagt upp all personal. Julen är inställd och tidigast till sommaren tror hon att det kommer bli fart på verksamheten igen. 

– För några veckor sedan hade vi bra med bokningar, men över en natt försvann allt. Det är oerhört tungt psykiskt. Värre än i våras. Jag kan inte förklara känslan, allt är bara overkligt, säger hon. 

Normalt sett har Hotell Forsen fem heltidsanställda. Högsäsong är sommaren med både svenska och utländska besökare som åker hit för att uppleva naturreservatet som hotellet ligger i. Övriga tiden på året har de många konferens- och företagsgäster, från framför allt Umeå. 

Efter en tung vår såg inledningen på hösten bra ut. Men nu väntar en lång vinter som antagligen bara kommer att bestå av utgifter. Och för ett hotell i Norrlands inland finns inga krisstöd för att klara utgifter som att betala uppvärmningen eller för fasta kommunala avgifter. 

– Jag funderar väldigt mycket på hur regeringen tänker. I praktiken är det ju en lockdown för vår bransch. Men hur har de tänkt att vi ska överleva? Om du har en hyra får du stöd. Men för mig och många andra som äger sin fastighet, hur ska vi klara oss? säger Helena. 

Omställningsstöd närmast ett hån 

Korttidspermitteringar och omställningsstöd har hotellet använt sig av, men i nuläget tycker Helena att båda dessa känns som ett hån mot alla företagare som går på knäna. 

– Det är intressant att det kallas omställningsstöd. Vad är det vi ska ställa om? Vi har ju ingen verksamhet. Sedan förstår jag inte varför Tillväxtverket inte får mer resurser. Det är handläggningstider på ett halvår för korttidspermitteringar. Hur ska företag överleva i väntan på att deras ärenden hanteras? Jag sökte för permitteringar i mars och det ärendet är fortfarande inte klart, säger hon. 

Rent ekonomiskt hade det lönat sig för Helena att stänga redan i våras och inte ha öppet alls. Under sommaren tappade hon 40 procent av omsättningen. Det var ändå för lite för att ge henne rätt till stöd då. I maj förlorade hon 86 procent av omsättningen jämfört med tidigare år. Det berättigade henne till ett stöd, men omställningsstödet ger tillbaka endast en bråkdel av de förlorade intäkterna. 

– För mig hade det rent ekonomiskt varit bäst om jag inte hade ansträngt mig alls för att hålla igång verksamheten. Man blir straffad för att man försöker, säger Helena. 

Efterlyser ansvar för framtiden 

Att de akuta kring pandemin måste lösas först och att göra allt för att bromsa smittspridningen, det har Helena full förståelse för. Men hon skulle vilja se att regeringen samtidigt blickar framåt och tar ansvar för vad som kommer att hända efter pandemin. 

– Jag tycker att vi måste fundera på vilket samhälle vi vill ha. När all annan service har lämnat landsbygden, som polis, post och skola, så fyller vi en viktig samhällsfunktion: Vi är mycket mer än bara ett hotell för tillfälliga besökare, vi är en service- och mötesplats för de som bor här, vi bidrar väldigt mycket till ett levande samhälle och vi sysselsätter människor. Många både ungdomar och nya svenskar tar sina första steg in i arbetslivet via vår bransch. Om nu även hotell och restauranger försvinner från landsbygden så finns det snart ingenting kvar längre som gör bygder levande och attraktiva. Jag tror inte politikerna förstår det. Ibland undrar jag om de nu ser sin chans att stänga ned hela landsbygden.