Farligt med vinsttak

Aron Kristoffersson och Frida Nilsson driver Umeåbaserade Aleva Omsorg och har tagit del av Välfärdsutredningen. När de lät revisorer granska företagets ekonomi för att exakt se hur ett vinsttak i välfärden skulle påverka deras företag fick de ett bekymmersamt svar.

– Vi skulle tillåtas ha 0,73 procent i vinst. Det gör 12 100 kronor per månad, säger Aron Kristoffersson och fortsätter med att beskriva företaget:

– Företaget har 18 bilar, tre lokaler och 1,5 miljoner i löneutbetalningar varje månad. Det skulle tvinga oss att ligga på en farlig marginal, berättar han vid ett seminarium om vinster i välfärden.

Anledningen till att Aleva Omsorg skulle drabbas så hårt är att de inte köpt på sig fastigheter eller tagit lån utan jobbat utan lön för att finansiera företagsstarten 2013. Frida Nilsson konstaterar:

– Förslaget sätter dit oss.

Hon beskriver verksamhetens idé med att de vill ge kvalificerad omsorg till äldre.

– Kontinuiteten är viktigast. En brukare ska ha rätt till att samma person, eller i vart fall bara ett fåtal, gör jobbet.

Aleva Omsorg har nästan dubbelt så många anställda som för ett år sedan.

– Vi behåller personalen genom att ge dem utrymme och ansvar. De får utveckla sitt jobb och kan därmed påverka sin kunds vardag, konstaterar Frida Nilsson.

Hans Jansson, Minervaskolans grundare, debatterade också vinsttaket utifrån en kvalitetsaspekt.

– Vi har de nöjdaste eleverna, de nöjdaste föräldrarna, de bästa resultaten och den effektivaste organisationen. Om vi fick ta över hela skolan i Umeå skulle vi första året spara 50 miljoner kronor åt Umeå kommun, säger Hans Jansson.

Debatten i Umeå var initierad av Almega som också passade på att presentera lite statistik om de privata välfärdsföretagen i Västerbotten.

– Det finns 50 vårdföretag och tolv skolor med 2 300 anställda och 4 500 elever. Antalet läkarbesök på privata mottagningar i länet är en kvarts miljon, summerar Hans Eriksson, Almega, i rapporten Välfärdstappet.

Almega hänvisade också till en rapport av PWC som visat att 80 procent av välfärdsföretagen får en rörelsemarginal på högst två procent om förslaget i Välfärdsutredningen klubbas.

Björn Wiechel (S) var en av fyra Västerbottenspolitiker som debatterade frågan.

– Sex miljarder kronor försvinner varje år. Jag önskar att vi kunde enas och erkänna att det är ett grundproblem. Dessutom köper stora företag upp små och mångfald motverkas, säger Björn Wiechel.

Han fick medhåll av LiseLotte Olsson (V):

– De pengar vi betalar in i skatt ska användas till den gemensamma välfärden. När stora företag behåller vinster används inte pengarna på bästa sätt. Det vill vi hindra. Förslaget slår inte undan benen för någon. Vill man driva välfärd utan vinst är det fritt fram, säger LiseLotte Olsson.

Helena Lindahl (C) försökte hålla en lokal nivå på debatten och sa att anledningen till att förslaget om vinsttak ens finns är att det ska finnas utländska giganter som tar svenska pengar. Men hon ser dem inte.

– Vilka företag i Västerbotten menar ni? Kan ni inte ge mig ett namn? undrar Helena Lindahl.

Hon ställde samma fråga fyra gånger utan att få svar.

Edward Riedl (M) säger att han vet varför frågan inte besvaras.

– Det finns inget sådant företag. Berättelsen från vänstersidan är hitte-på. Berättelsen de för fram bygger inte på verkligheten.

– Jag har inga problem med att det finns massor av privata välfärdsföretag som har nöjda kunder, nöjd personal och som gör vinst. Det jag har problem med är förluster och personal som mår dåligt.

Det, säger Edward Riedl, är anledningen till att det är bra med privata företag i välfärden.

– Förslaget om vinsttak slår mot små företag, som Aleva Omsorg, säger Edward Riedl.

Helena Lindahl konstaterar att några vårdföretag gör fel:

– Låt oss titta på dem, inte på alla.

Hon säger också att förslaget är dåligt eftersom det har fel fokus.

– Det handlar om att sätta brukaren i centrum, rätten att få bestämma själv över sitt liv. Det har tappats bort i debatten.

Anders Boström