Politiken försvårar för den västmanländska byggbranschen

Cementkrisen har pågått sedan den sjätte juli i år. Då avvisade Mark- och miljööverdomstolen Cementas ansökan om att få fortsätta bryta kalk i Slite. Den artonde november förlängde regeringen Cementas tillstånd tillfälligt till den 31 december 2022. Krisen är tillfälligt avstyrd men inte slutgiltigt löst.

Samtidigt rusar elpriserna. Det började i somras då underhållsarbeten i elnätet försvårade överföringen till Mellan- och Sydsverige. Och med kylan ökar elbehovet. I år har Sverige upplevt de kallaste novemberdagarna sedan 1980.

Elpriserna påverkas visserligen av naturen. Men liksom i fallet med cementkrisen spelar även mänskliga beslut en stor roll. Det säger Mattias Back, vice ordförande för Västmanlands Byggförening.

– Varför har vi brist på el? Därför att vi stänger av kärnkraftverken. Nedläggningen beslutades redan på åttiotalet, men vi har inte planerat för hur det ska kompenseras.

Elbristen får kännbara effekter även på lokal nivå.

– Man säger att Finnslätten här i Västerås ska bli som ett Silicon Valley för elektrifiering och batteriteknik. Men ingen har löst hur man ska få ström till det där.

När en av Svenskt Näringslivs företagarpaneler tidigare i år listade företagens största tillväxthinder kom den politiska oförutsägbarheten på tredje plats. Oförutsägbarheten gör verksamheten svår att planera.

En stor del av oförutsägbarheten består i den oklara avvägningen mellan miljö och ekonomi. Och miljörörelsen, som annars talar om att det är viktigt att lyfta blicken, har i frågan om elkrisen och cementkrisen blivit för ensidig. Att sluta bryta kalk i Slite och i stället importera från, till exempel, Turkiet blir knappast miljövänligare, menar Back. ”Och samtidigt som vi avvecklar kärnkraften här byggs det nytt på andra ställen. Man ser till det lokala, men det globala perspektivet fattas.”

Branschorganisationen Byggföretagen varnade i somras för att ett stopp för cementproduktionen hotar hundratusentals svenska jobb. Sådana konsekvenser leder till att miljöperspektivet förlorar legitimitet.

– Man måste tillgodose den svenska marknaden. Ska gemene man ha acceptans för miljöfrågan måste det finnas en balans gentemot ekonomin. Att kalkbrytningen påverkar miljön är olyckligt, det tycker alla. Men någonstans måste vi göra åverkan om vi ska leva i ett välfärdssamhälle, säger Mattias Back.

Om kalkbrytningen i Slite upphör måste ungefär sjuttiofem procent av det svenska kalkbehovet täckas genom import. Ska importen följa regelverket måste den nya kalken först miljöklassas. Sedan måste nya recept för cementblandning tas fram. Processen kan leda till att Sverige är utan cement i två års tid, enligt Back. I så fall kommer cementen att behöva ransoneras.

– Betong kommer att segla upp som en otrolig lyxvara. Sjukhusprojekt och liknande kommer att bli omöjliga eller enormt dyra att bygga. Och medelstora, lokala byggare kommer att få mindre betong än jättarna.

Säkerhetspolitiska aspekter vägs alltför sällan in, säger Back. Cementen behövs för att kunna bygga samhällsviktig infrastruktur. Men om den inhemska produktionen läggs ner kan politisk orolighet i omvärlden lamslå svenska byggprojekt.

Byggbranschen har små marginaler. På riksnivå är snittmarginalen två procent. Branschen är därför känslig för svängningar. Och den som drabbas är i slutändan kunden.

– Politiken vill att vi ska bygga billigare. Men om betongen blir dyrare och elen blir dyrare, så hamnar det till sist på kundens nota.