Växlande spelregler hämmar näringslivet

Den första frågan handlar om hur företagarna hela tiden får nya regleringar och begränsningar att förhålla sig till. För mindre företag blir det en enorm utmaning som det hela tiden måste avsättas resurser till. Som exempel nämner han Reepalus förslag om begräsning av vinster i välfärden, och Strandhälls nedlagda förslag om sjukskatten. Det blir upp till företagarna att hela tiden parera mot dessa förändringar, och det kräver energi som istället kunnat läggas på att driva företaget framåt.

– Alla de här initiativen och förslagen känns som de kommer ifrån folk som inte förstår vår verksamhet och våra förutsättningar, säger Thomas. Det vet inte vad de innebär för oss att få något sådant här i knäet.

Den andra frågan handlar om anställningar och rekrytering. Thomas menar att man bör se över LAS, arbetsgivaravgifterna och hela regelverket kring anställning.

– Gör arbetsgivaravgifterna justerbara så att vi kan anställa fler yngre och nysvenskar. Om vi bara får rätt förutsättningar så kan vi ta emot nyanlända och hjälpa till med integrationen.

Kopplat till detta är den ständigt återkommande frågan om kompetens, och hur det blir allt svårare att få tag på personal med en praktisk utbildning.

– Det pratas väldigt mycket om högskolekompetens, men det vi behöver i vår bransch är praktisk kunskap. Även de som jobbar med händerna finns det att behov av på arbetsmarknaden.

För glasbranschen finns det inga utbildningar, utan företagen finansierar själva en utbildning för att få den kompetens man behöver.

– Det krävs ett tightare samarbete mellan oss och skolorna för att kunna skapa utbildningar och locka sökande till den.

– Det här är inte bara företagarnas problem, det är ett problem för hela samhället. Utan vettiga regler och anställningsvillkor kan vi inte anställa personal. Utan personal får vi ingen omsättning, utan omsättningar betalar vi inga skatter, och utan skatter blir det ingen välfärd, avslutar Thomas.