350 000 svenskar vantrivs på jobbet

Lena har känt sig utfryst av sina arbetskollegor under flera år. Hon mår dåligt och är ofta sjukskriven. Hon vill ha ett annat jobb. Där börjar hennes dilemma. Hon kan säga upp sig själv, men har ingen garanti att det blir bättre på det nya jobbet. Därför har hon fått rådet att vänta tills arbetsgivaren köper ut henne. Flera tidigare arbetskollegor fick en årslön i avgångsvederlag. Med den på banken skulle det kännas betydligt tryggare att pröva på nya jobb. Inte minst för sina barn skull väljer Lena därför att stanna.

Enligt en undersökning från Handelns utredningsinstitut som publiceras i nästa vecka kan drygt hundratusen svenskar befinna sig i en situation där det både är orimligt lönsam att dröja kvar i en nedbrytande arbetssituation, och onödigt svårt att byta arbete. Samtidigt visar ny internationell forskning att detta har ödesdigra följder för många människor. Svenska arbetstagare upplever därför mindre trygghet i arbetet än arbetstagare i många andra länder.

Runt 350 000 svenskar jobbar kvar på ett jobb där de trivs ordentligt dåligt med sina kollegor eller sina arbetsuppgifter. Det är slutsatsen av en undersökning bland 1200 anställda som Handelns Utredningsinstitut genomfört på vårt uppdrag. Storleksordningen stämmer väl med tidigare undersökningar.

En ny insikt från vår undersökning är däremot att de som inte trivs ofta anser att deras kompetens eller utbildning inte stämmer överens med arbetets krav. De tror också att deras kollegor och chefer tycker att de gör ett sämre jobb. Detta indikerar att en viktig förklaring till att många inte trivs är att de inte fullt ut klarar av sitt jobb. Så ser också arbetsgivare på sina anställdas kompetens. Enligt Svenskt Näringslivs företagarpanel anses ungefär 14 procent av nuvarande anställda inte klara sina arbetsuppgifter.

Att stanna i ett jobb där man inte trivs tär ofta på motivationen, vilket i sin tur leder till en sämre arbetsinsats. Engagemanget i den personliga kompetensutvecklingen kanske avtar. Med tiden riskerar därför gapet mellan vad man presterar och vad man förväntas prestera allt större. När det efterhand blir uppenbart för kollegor och chefer att det är jobbet i sig som orsaken till att en person inte trivs tryter tålamodet.

Undersökningen visar att de som tror att kollegor och chefer tycker att de inte klarar av sitt jobb tre gånger oftare än andra känner sig utfryst, mobbad eller trakasserad. Sammanlagd anger två av tio anställda att de i någon utsträckning känner sig mobbad eller trakasserad. Många gör det av andra skäl, var fjärde hänvisar till tvivel på om han eller hon uppfattas klara av sitt jobb.

Detta samband är närmast tabubelagt att påtala i Sverige. Den politiskt korrekta beskrivningen av utfrysning eller trakasserier talar bara om gruppsykologiska förklaringar eller elaka arbetsgivare som orsak. I själva verket är det ganska självklart att ett arbetslag på ganska själviska grunder kan frysa ut en kollega som de anser påverkar arbetet negativt. I det fallet hjälper inte många av de åtgärder som en arbetsgivare normalt kan ta till för att stoppa utfrysning.

Där börjar moment 22 för den anställde som hamnat i denna situation. Om han eller hon själv byter jobb går hon miste om möjligheten att bli utköpt av arbetsgivaren. Ett sådant utköp kan ibland ge upp till två och en halv årslöner, men oftare hamnar det runt en årslön. Det är en ansenlig summa pengar för de allra flesta. Det tar genomsnittssvensken 18 år att spara ihop en årslön. Det är därför inte förvånande att en facklig rådgivare i en frågespalt om arbetsrätt skriver: ”Många gånger kan denna (den anställdes) passivitet och nonchalans vara ett tillvägagångssätt för att hamna i en situation där arbetsgivaren tvingas säga upp medarbetaren.”

Denna honungsfälla har flera allvarliga konsekvenser. En är att varje person som avstår från att lämna ett jobb där man vantrivs, därmed också gör det svårare för andra att hitta rätt eftersom man blockerar ett jobb som någon annan kanske skulle trivas bra på. Här finns en ond cirkel. En arbetsmarknad med bättre rörlighet är därför en viktig förutsättning för att människor skall kunna hitta jobb där de trivs.

Den svenska arbetsmarknaden präglas idag av orörlighet. I Sverige bytte omkring fem procent av de förvärvsarbetande jobb under 2003 enligt EUs Labour Force Survey, vilket i internationella jämförelser är en låg siffra. I Danmark var det tretton procent som gick från ett jobb till ett annat. I Danmark känner anställda samtidigt större trygghet på arbetet än svenskar, förmodligen för att de vet att de lätt hittar ett annat arbete om de hamnar i en nedbrytande situation i det nuvarande arbetet.

En annan konsekvens är att fler känner sig stressade och sjukskrivs. I vår undersökning framkommer att personer som inte trivs är mer stressade och oftare sjuka än dem som trivs. Detta gäller speciellt de som trivs allra sämst. Enligt andra svenska studier finns det också ett samband mellan att vara inlåst i ”fel” jobb och förekomsten av magbesvär, olust, trötthet och håglöshet.

Ny internationell forskning bekräftar dessa resultat. En omfattande studie genomförd på kanadensiska data (Wasmer 2006) analyserar kopplingen mellan trakasserier på arbetsplatser och de institutionella förutsättningarna för rörlighet på arbetsmarknaden. Kanada är i detta avseende ett bra studieobjekt eftersom det finns viktiga skillnader i rörlighet mellan de olika provinserna medan andra förhållanden är lika. Resultaten är tydliga på att de provinser där de institutionella hindren drar ner rörligheten så är en större andel av de anställda missnöjd med sitt arbete, utsatt för trakasserier, indragen i konflikter på arbetsplatsen, stressade, på medicinering och sjukskrivna.

I Sverige har detta knappt kunnat diskuteras därför att det har hamnat i en infekterad debatt om anställningsskydd. En mer konstruktiv ansats kan vara att diskutera trygghet i arbetet.

Det är inte sagt att just dagens utformning av det svenska anställningsskyddet ger den bästa tryggheten i arbetet. OECD har upprepade gånger visat att det tvärtom är så att länder med ett striktare anställningsskydd ger de anställda sämre upplevd trygghet. I Sverige bekräftas detta av flera studier som visar att uppluckringen av turordningsreglerna hos de minsta företagen sänkte sjukfrånvaron.

I vår undersökning uppger åtta procent av dem som vill byta jobb att den främsta anledningen till att de inte gör det är att de då förlorar sin plats på turordningslistan. För många andra kan det säkert också vara viktigt men inte det främsta skälet. Andra undersökningar pekar nämligen på att en tredjedel av dem som vill byta jobb uppger att turordningsreglerna gör att man blir mindre benägen att byta jobb.

En bra trygghet i arbetet skulle i stället kräva att anställningsskyddet utformas så att det inte hindrar att människor byter arbete när de befinner sig i nedbrytande situationer. I Österrike avsätter exempelvis arbetsgivare en summa varje månad för varje anställd. Denna pott får en arbetstagare med sig när den blir uppsagd. På det sättet finns en trygghet som inte försätter människor i orimliga arbetssituationer.

Trygghet i arbete innebär också att det råder klara spelregler. Idag är lagen och tillämpningen i domstol mycket otydliga. Delvis därför kan en anställd försöka vänta ut en arbetsgivare och ”hoppas” på vinst. En bättre rättssäkerhet och förutsägbarhet skulle göra anställningsskyddet till mindre av ett lotteri.

För arbetsgivare är de anställda den viktigaste resursen. Både regeringen och facken har faktiskt anledning att fråga sig om man är tillfreds med en ordning som gör att så många svenskar dröjer kvar i en nedbrytande arbetssituation.