Debatt: Det krävs en tillväxtbudget i höst

Regeringen måste ta tydligt reformkommando över den ekonomiska politiken. Höstbudgeten 2022 var av förklarliga skäl präglad av behovet av att hantera elkrisen och att undvika att spä på inflationen. Förutsättningarna inför höstens budget kommer att vara annorlunda. De reformer som ska bära frukt under och efter mandatperioden måste nu komma på plats.

Ett tydligt tillväxtfokus måste prägla budgeten och reformarbetet. Riksbanken hanterar inflationen. Regeringens fokus bör vara reformer som möjliggör en starkare ekonomisk utveckling på sikt.

Svag produktivitetsutveckling

Sverige har under lång tid haft en svag produktivitetsutveckling. Innan finanskrisen låg den årliga produktivitetstillväxten på i snitt 3,3 procent per år. Därefter skedde en nedväxling till drygt en procent, det vill säga endast en tredjedel av den tidigare tillväxten.

Vår konkurrenskraft gentemot andra länder har försvagats. För att vi ska kunna bygga ett hållbart välstånd för landets medborgare och lösa de stora utmaningar som Sverige står inför måste utvecklingen vändas nu.

Budgetarbetet inför hösten bör ha tre ingångsvärden:

För det första att tillväxtreformer inte ger omedelbar effekt. Vill man hinna se resultat under mandatperioden är det viktigt att förändringar sker tidigt, helst redan under 2024.

För det andra att den hämsko som inflationshotet innebar 2022 inte kommer att kräva samma hänsyn i budgeten 2023. Alla prognosmakare menar att inflationen kommer att sjunka snabbt under 2023. Konjunkturinstitutet prognosticerar exempelvis att inflationen når Riksbankens inflationsmål på 2 procent redan i höst.

För det tredje att vi måste göra upp med föreställningen att alla problem kan och ska lösas med olika typer av bidrag och stöd. Staten har ett visst ansvar att möjliggöra att hushåll och företag kan klara akuta kriser. Men den långsiktiga motståndskraften i ekonomin bygger på företagares och individers egen styrka och konkurrenskraft. Exceptionella åtgärder måste fasas ut när exceptionella omständigheter upphör. Pandemipolitiken får inte bli det nya normala.

Reformtakten i den ekonomiska politiken avstannade under 2010-talet, samtidigt som produktivitetsutvecklingen försvagades. Det är därför välkommet att regeringen avser att tillsätta en produktivitetskommission. Nu krävs ett batteri av reformer som får genomslag i produktivitet, konkurrenskraft och därmed långsiktig tillväxtförmåga. Tidöavtalet pekar ut ett antal viktiga reformområden. Dessa förslag bör inte hänvisas till rekommendationer i kommande utredningar, utan läggas redan i höst. Det är dags att gå från ord till handling.

Omfattande utanförskap

För att tillväxten ska ta fart är det av betydelse att alla som kan arbeta också gör det. Svenskt Näringsliv har visat att 1,3 miljoner personer i arbetsför ålder inte försörjer sig själva genom eget arbete. Av dessa har 700 000 varit icke-självförsörjande under sex års tid. Kostnaderna för detta utanförskap är omfattande. Om fler är med och bidrar genom eget arbete kan tillväxthämmande skatter på arbete, kapital och företagande sänkas utan att de samlade skatteintäkterna minskar.

För att fler ska försörja sig själva behöver det löna sig bättre att arbeta. Det behöver också bli billigare för företag att anställa de som står utanför arbetsmarknaden. Regeringen måste bryta bidragslinjen och återupprätta arbetslinjen.

Möjligheterna att rekrytera högkvalificerad personal är av yttersta vikt för en starkare produktivitetsutveckling. Många företag har länge haft svårt att hitta rätt kompetens. Högskole- såväl som yrkesutbildningar, forskning och matchning behöver i högre grad utformas och dimensioneras efter näringslivets efterfrågan. Kompetensförsörjningen försvåras också av Sveriges ofördelaktiga beskattning av arbetsinkomster för kvalificerad personal. Det behöver löna sig bättre att studera och ta ökat ansvar.

Svårigheterna att få tag i civilingenjörer, it-experter och annan kvalificerad personal kommer att kvarstå under överskådlig tid. Trösklarna för arbetskraftsinvandring av kvalificerad personal behöver sänkas betydligt, så att våra världsledande svenska företag ska kunna fortsätta att utvecklas.

Svårigheterna att få bostäder i storstadsområden är ytterligare ett problem när företag vill locka kvalificerad arbetskraft. Bostadsmarknaden har länge präglats av lågt byggande, långa kötider, höga byggkostnader och inträdeshinder. En friare hyressättning i nybyggnation och ett reformerat amorteringskrav skulle öka byggandet och underlätta kompetensförsörjningen.

Konkurrenskraften oroar

Regelverk som hämmar investeringar och entreprenörskap bromsar företagens möjligheter till ökad produktivitet. Tillståndsprövningar och miljötillståndsprocesser behöver vara enkla, snabba och förutsägbara. Reglerna kring etablering av nya fossilfri elproduktion – för såväl vind- som kärnkraft – behöver moderniseras för att säkerställa stabila priser och ökad framtida produktion. Ramvillkoren för investeringar och entreprenörskap, inte minst på skatteområdet, måste vässas.

Inför 2024 är det inte inflationen som bör oroa regeringen, utan lågkonjunkturen och vår långsiktiga konkurrenskraft. Om regeringen vill möjliggöra en märkbar omläggning och nå tydliga förbättringar under mandatperioden så är det i budgeten för 2024 som åtgärderna behöver konkretiseras och genomföras.