Rättssäkerhet förutsätter förutsebarhet – det måste vara lätt att göra rätt

I de allra flesta fall vill individer och företag göra rätt. För att det ska vara möjligt måste det vara lätt att göra rätt, eller i vart fall inte svårt eller omöjligt. Det måste vara tydligt och förutsebart vad som gäller och det måste gå att lita på information från myndigheter och offentliga organ. Förutsebarheten utgör en central byggsten i vårt rättssamhälle och för förtroendet för detsamma.

Frågan om förutsebarhet och vad man rimligen kan förvänta sig i den delen är nu högaktuell efter en dom i förvaltningsrätten som rör tolkningen av en definition i EU:s marknadsmissbruksförordning (Förvaltningsrätten i Stockholms dom av den 24 november 2022 i mål nr. 32139-21 rör bland annat definitionen av närstående i artikel 3.1.26 d) i EU:s marknadsmissbruksförordningen (596/2014).

Definitionen anger enkelt uttryckt vilka juridiska personer som ska anses vara närstående till en person i ledande ställning i ett bolag vars finansiella instrument är upptagna till handel på en börs eller annan handelsplats. Det kan tyckas vara en legal teknikalitet men dess innebörd får konsekvenser för många företag och individer. Det är sannolikt flera tusen individer som är så kallade personer i ledande ställning och närstående juridiska personer, enligt definitionen i marknadsmissbruks­förordningen kan finnas varsomhelst i världen. Bara i Sverige finns närmare 800 000 aktiebolag. Därtill kommer andra företagsformer.

Närstående till en person i ledande ställning i ett bolag som omfattas av förordningen har en självständig skyldighet att rapportera sina transaktioner i det bolagets finansiella instrument till Finansinspektionen. Bristande uppfyllelse av rapporteringsskyldigheten kan leda till omfattande sanktioner. I sådana fall får det inte finnas någon tvekan om vad som gäller.

Den aktuella EU-förordningen är svårläst och därför har vägledning från Finansinspektionen och EU:s motsvarighet ESMA varit av största vikt för dem som ska tillämpa regelverket. Vägledning har funnits i form av frågor och svar som tillgängliggjorts på myndigheternas hemsidor och företag och individer har självklart inrättat sina processer och instruktioner efter dessa sedan flera år tillbaka.

Trots att vägledning funnits både från Finansinspektionen och från ESMA har nu inspektionen fattat beslut om sanktioner baserat på en annan tolkning av definitionen. Först efter sanktionsbeslut har informationen på Finansinspektionens hemsida ändrats.

Ändringen vänder upp och ner på den gamla informationen och den praxis som hittills tillämpats. Informationen har inte heller kommunicerats med berörda företag och individer annat än genom en ändring av text på hemsidan. En extra krydda i ärendet är att ändringen inte heller går i linje med de frågor och svar som ESMA publicerat och dessutom avviker den från hur definitionen tillämpas i andra medlemsstater.

Det är inte rimligt att en myndighet, utan föregående kommunikation, avviker från och ändrar den vägledning som myndigheten självt tillhandahållit när detta får långtgående konsekvenser för företag och individer. Särskilt när ändringen inte går i linje med de frågor och svar som publicerats av EU:s organ. Det måste vara möjligt att förlita sig på den information som myndigheter lämnar.

EU-förordningar gäller direkt i medlemsstaterna och syftet med förordningarna är att säkerställa harmonisering inom EU. Om medlemsstater gör egna tolkningar och skapar egna presumtionsregler, på sätt som skett här, påverkas förutsebarheten och konkurrenskraften negativt för företag på den relevanta marknaden. Det finns också en uppenbar risk att viljan att investera på marknaden får sig en törn. För att säkerställa Sveriges konkurrenskraft måste den svenska tillämpningen av EU-regelverken gå i takt med tillämpningen i övriga EU-länder. Om det, som i det aktuella fallet, föreligger oklarheter kring tolkningen av en bestämmelse i en EU-rättsakt måste till syvende och sist frågan prövas av EU-domstolen.

Mitt i den oreda som skapats i det aktuella ärendet faller förvaltningsrättens dom. Domstolen fastställer att sanktion ska meddelas, anser inte att överträdelsen är ursäktlig och ger heller ingen större klarhet i hur närståendedefinitionen ska förstås. När prövningstillstånd söks för att få ärendet prövat hos kammarrätten, nekas prövningstillstånd och nu har Högsta förvaltningsdomstolen att ta ställning till om prövningstillstånd ska meddelas.

De allra flesta vill göra rätt, både företag och individer, och för att kunna göra rätt måste det finnas förutsättningar för det. Det är Svenskt Näringslivs bedömning att sådana förutsättningar saknas i den här frågan och att det är av största vikt att klarhet skapas kring hur närståendedefinitionen ska förstås.

Nu ser vi med intresse fram emot ett beslut i frågan kring prövningstillstånd.