Remiss av utkast till förordning om elstöd till konsumenter för november–december 2022
Svenskt Näringsliv har förståelse för att de höga elpriserna blivit en börda för många hushåll och att detta skapat förväntningar om kompensation. Svenskt Näringsliv menar dock att åtgärder finansierade av kapacitetsavgifter bör riktas till de som svarat för inbetalningarna, dvs. till kunder i elområde 3 och 4.
Vidare anser Svenskt Näringsliv att återföringen av kapacitetsavgifter i så hög grad som möjligt bör ske utifrån samma premisser för både företag och hushåll. En sådan likabehandling innebär att återföringsbeloppen avspeglar dessa sektorers andel av elförbrukningen. Då bostäder i elområde 3 och 4 svarar för 30 procent av förbrukningen borde därmed ersättningen till dessa hushåll motsvara 30 procent av de allokerade kapacitetsavgifterna, dvs. 17 mdkr. Resterande 70 procent, eller 39 mdkr, borde enligt samma princip återföras till gruppen juridiska personer, dvs. huvudsakligen företag.
En sådan proportionell fördelning skulle, såvitt Svenskt Näringsliv kan bedöma, också ha blivit utfallet av det ursprungliga förslaget avseende återföringarna för perioden oktober 2021 – september 2022. I och med de ändringar som senare presenterades med hänvisning till EU:s statsstödsregler, framförallt genom införandet av ett takbelopp om 20 mnkr per koncern, bröts dock denna proportionalitet. Detta innebär att återföringarna till juridiska personer kan sägas utgöra en underkompensation med 10 mdkr i förhållande till hushållen och gruppens elförbrukning.
Istället för att använda de medel som frigörs på grund av denna underkompensation till nu föreslagna åtgärd, anser Svenskt Näringsliv att de i första hand bör reserveras för återbetalningar till företag. Parallellt med detta bör de juridiska möjligheterna till detta skyndsamt utredas, exempelvis genom att studera hur andra EU-länder har utformat sina system. Såvitt Svenskt Näringsliv kan bedöma är det oklart i vilken omfattning detta utretts eller studerats, i vart fall saknas en närmare redogörelse för det i det remitterade underlaget. Om det skulle visa sig att statsstödsregelverket inte lämnar något utrymme för ytterligare återbetalningar (och att andra EU-länder därmed inte gör utbetalningar till företag överstigande takbeloppet) får behovet av ytterligare kompensation till hushållen vägas mot nyttan av att medlen används till dess ursprungliga syften, dvs. primärt att öka kapaciteten i överföringssystemet.
