Ett efterlängtat manifest för immaterialrätten
Det är svårt att veta hur ofta det hurras på Rosenbad, men på förmiddagen den 23 april 2026 hurrade uppemot hundra personer för att regeringen lanserade sin samlade inriktning för immaterialrätt, skriver Christina Wainikka, policyexpert för immaterialrätt.
När justitieminister Gunnar Strömmer (M) tog initiativ till det fyrfaldiga levet lyfte han att det i grunden handlade om ett manifest, ett manifest om att kunskap om immaterialrätt och strategisk hantering av immateriella tillgångar är viktiga för att svenska företag, innovatörer och kulturskapare ska lyckas. Som manifest är det tydligt, förordet skrevs under av Gunnar Strömmer, Ebba Busch, Parisa Liljestrand och Lotta Edholm. Hur många andra manifest har så bred uppslutning?
Manifestet har tre fokusområden:
Strategisk hantering av immateriella tillgångar
Ökad kunskap om immaterialrätt
Stärkt dialog mellan aktörer och ett samlat arbetssätt i Regeringskansliet
Detta ligger väl i linje med de prioriteringar Svenskt Näringsliv har tagit fram på immaterialrättsområdet. Alla tre fokusområden är helt avgörande för Sveriges framtida konkurrenskraft, inte minst eftersom många andra länder har gjort stora satsningar på immaterialrättsområdet de senaste åren.
Om vi i Sverige inte tar tillvara på de immateriella tillgångarna minskar vår produktivitet, vi klarar helt enkelt inte konkurrensen i kunskapsekonomin. De som försöker tala näringspolitik utan att väga in immaterialrättsliga frågor har inte förstått vad som skapar värde i dagens ekonomi.
Förhoppningen är ändå att de hurrarop som hördes i Rosenbad markerar början på något nytt.
Ocean Tomo har sedan 1970-talet tittat på balansen mellan materiella och immateriella tillgångar i bolag. Deras senaste undersökning, från 2025, visar att bolagens värde till 92 procent består av immateriella tillgångar. Ser vi det i ljuset av hur mycket immaterialrätt som ingår i svenska utbildningar för blivande företagsledare kan man konstatera att de inte blir rustade för dagens verklighet. De blir möjligen rustade för verkligheten som rådde 1985.
Det är valår i år. Det kommer förmodligen bli få valaffischer med budskap om immateriella tillgångar, vilket är synd. Förhoppningen är ändå att de hurrarop som hördes i Rosenbad markerar början på något nytt. För ett konkurrenskraftigt Sverige.
