Immaterialrätten viktig för företagens konkurrenskraft

När EU presenterade industristrategin i mars 2020, före pandemin, var handlingsplanen för immaterialrätt en av de tyngsta frågorna. En central del i industristrategin är att få fler små och medelstora företag att arbeta aktivt med immaterialrättsfrågorna.

En viktig orsak till att detta lyfts så mycket är att studier visat att de företag som använder sig av olika immaterialrättigheter på ett aktivt sätt klarar sig mycket bättre än andra jämförbara företag. En studie, som presenterades i början av året hade tittat på 127 000 företag från hela EU.

Utifrån officiella källor ställdes olika faktorer i relation till varandra. Till faktorerna hörde lönsamhet, intäkter per anställd samt existensen av registrerade rättigheter som patent, design och varumärken.

Studien visade att de företag som äger minst en immaterialrätt har betydligt högre intäkter än de som inte har någon registrerad rättighet. I studien sätts intäkterna i relation till antalet anställda. För de stora företagen (med fler än 250 anställda) är intäkterna 18 procent högre per anställd för de som har någon registrering, till exempel ett varumärke. Ser man på de små och medelstora företagen (de med färre än 250 anställda) är intäkterna 68 procent högre – per anställd.

Sett till dessa siffror är det tydligt att immaterialrätten verkligen är viktig för företagens konkurrenskraft. Problemet är att det är en klar minoritet av de små och medelstora företagen som har någon registrerad rättighet. I länder som Tyskland, Malta, Portugal och Polen är siffran lite drygt 10 procent. I Sverige är det bara 8,5 procent av de små och medelstora företagen som har någon registrerad rättighet.

Det faktum att så få små och medelstora företag har några registrerade rättigheter trots att de som har det har så enormt mycket högre intäkter leder naturligt till frågan om varför. I Svenskt Näringslivs immaterialrättsstrategi har ett antal ”varför” lyfts upp. Hit hör bland annat frågan om kunskapsbrist.

De satsningar på immaterialrätt och de små och medelstora företagen som EU gör är så klart välkomna i sig. Det finns dock ett antal stora problem med satsningarna.

Ett grundläggande problem är att frågan om ”varför” dessa företag inte använder sig av immaterialrättigheter i större utsträckning inte ens verkar ha legat till grund för satsningarna. Det är som att bara ösa en båt som tar in vatten och inte göra något för att laga hålet.

De satsningar som görs är till stora delar fantastiska till sitt innehåll. IP Helpdesk ger möjligheter att få fram all möjlig kunskap från de bästa av experter. Frågan är dock hur många företag som ens känner till dess existens. Det är dessutom så att denna satsning görs utan att kopplas ihop med satsningar som gjorts i medlemsstaterna.

Arbetet som EU-kommissionen gör på området tar ganska lite hänsyn de små och medelstora företagens verklighet. Det företag som har fullt upp med sin dagliga verksamhet, med intäkterna för dagen, behöver inte få rättigheterna beskrivna som något abstrakt. De kunskapsbaserade tillgångarnas affärsmässiga betydelse måste hamna mer i fokus.

EU-kommissionen tycks på immaterialrättsområdet tro att det räcker att gräva brunnar, bygga fontäner eller rent av hela vattenverk. Det går dock bara att leda hästen till vatten. Det går inte att få hästen vare sig att dricka vattnet eller registrera ett varumärke.