Slopade patent är inte lösningen

Världen har under ett drygt år varit påverkad av en pandemi. Klart är att pandemin inte kommer att vara över förrän hela världen fått tillgång till vaccination och då är det helt naturligt att många vill hitta snabba och enkla lösningar.

Den senaste tiden har alltfler anslutit sig till ett förslag om att slopa patent på vaccin. På ytan kan det se ut som ett positivt förslag. Patent innebär en ensamrätt och slopar man ensamrätten skulle fler kunna tillverka. I teorin skulle det innebära att fler får tillgång till vaccin snabbare.

På Svenskt Näringsliv har vi noga följt utvecklingen och kommit fram till att inte stödja förslaget. Det finns två huvudanledningar. Den ena anledningen är kopplad till förslagets utformning. Den andra anledningen är hur patentsystemet är utformat.

Många som deltar i diskussionen om slopande av patent tycks inte ha läst det förslag som Indien och Sydafrika lämnade in i oktober.

Den som läser förslaget inser snabbt att det omfattar betydligt mer immaterialrättsliga skydd än patent. Förslaget gäller också betydligt mer än vaccin.

Förslaget omfattar upphovsrätt, designrätt, patent och företagshemligheter under förutsättning att det finns en koppling till pandemin. Förslaget innehåller till och med en sådan här skrivning:

“The waiver in paragraph 1 shall not apply to the protection of Performers, Producers of Phonograms (Sound Recordings) and Broadcasting Organizations under Article 14 of the TRIPS Agreement.” En låtskrivare som skriver en låt med uppmaning att tvätta händerna ska alltså inte få upphovsrätt till sin text, men sångaren och skivproducenten ska ha sin rätt oberörd. En småföretagare som designar en smart skyddsutrustning ska också kunna bli fråntagen sin möjlighet till designskydd. Förslaget är därmed betydligt mer omfattande än vad som är nödvändigt om tillgången till vaccin var det man ville komma åt.

Det om själva förslaget. Den andra anledningen är kopplad till hur patentsystemet är utformat. Patentsystemet ger ett starkt skydd för den som får patentet. Ett för starkt skydd säger kritikerna till patenträtten, ett till stora delar balanserat skydd säger anhängarna.

Skyddet är balanserat

Det finns två delar som gör att Svenskt Näringsliv menar att skyddet till stora delar är balanserat. Den första delen handlar om varför patentsystemet överhuvudtaget finns. Ett viktigt skäl bakom patentsystemet är att det skapar ett incitament till innovation. En uppfinnare, forskare eller ett företag som gör kalkylen om det är värt att investera i en innovationsprocess har ofta patentsystemet som en viktig parameter.

Ett annat väl så viktigt skäl är att patentansökningarna blir offentliga. Det uttrycks ibland till och med som att uppfinnaren får patentet i utbyte mot information om uppfinningen. Patentinformation finns tillgänglig på nätet till exempel via Patent- och registreringsverkets hemsida.

Den andra delen är att patentsystemet, såväl nationellt som internationellt, innehåller ett flertal säkerhetsventiler för att skyddet inte ska bli för starkt.

En säkerhetsventil är de trösklar som patentsystemet innehåller. Patent är en rättighet som uppkommer genom att en registrering görs. Kopplat till detta finns kostnader, såsom ansökningsavgifter och årsavgifter. Rättigheten finns bara i de länder där registreringen gjorts. För varje nytt land som patent söks i tillkommer kostnader, inte bara i form av avgifter utan också i form av översättningskostnader. Översättningskostnaderna kan vara höga, men hänger samman med patentsystemets syfte att sprida information. Trösklarna i patentsystemet innebär att patent är inget man söker i en massa länder ”bara för att”. Den som söker ett patent har inte ett intresse av att den patenterade uppfinningen inte kommer ut på marknaden, det skulle innebära kostnader till ingen nytta. Det ligger snarare i patenthavarens intresse att antingen själva försöka få ut uppfinningen till så många som möjligt eller att bevilja licenser så att andra kan tillverka det som är skyddat.

En del i debatten har handlat om att enskilda företag inte ska få patent på sådant som det offentliga har finansierat. Det finns ett omfattande regelverk som styr vem som får göra vad, inte minst genom det regelverk som finns inom EU kring statsstöd. Trots den bild som kanske finns i en allmän diskussion just nu är det inte fritt fram för företag att göra vad som helst.

Den ensamrätt som patentet innebär innehåller flera inskränkningar i skyddet för att balansera patenthavarens intressen med andra intressen. Ser man på 3 § patentlagen ser man att det till exempel är tillåtet att göra experiment med det som är patenterat och också att bereda läkemedel i vissa fall.

Möjligheten till inskränkningar finns även i själva det avtal som står i fokus för diskussionen. TRIPS-avtalet kallas ibland för infrastrukturen för handel i kunskapsekonomin.

Idag är 164 länder anslutna till avtalet som innebär att dessa länder åtar sig att ha ett visst minimiskydd för kunskapsbaserade tillgångar. Självklart har frågor kring länders olika förutsättningar stått i fokus, inte minst när det gäller tillgången till läkemedel. Det har därför skapats ett system för tvångslicenser.

Belys bristerna med tvångslicenser

Kritiker har i den nu aktuella debatten framfört att systemet med tvångslicenser inte räcker. Det har dock varit svårt att få svar på frågan om vad det är för konkreta fel på nuvarande system. Från Svenskt Näringslivs perspektiv vore det bättre att eventuella brister i systemet med tvångslicenser belystes och åtgärdades än att lyfta bort samtliga immaterialrättsliga skydd för sådant som kan ha en koppling till pandemin.

Immaterialrättsfrågor är ofta mycket komplexa. Att göra dem till enkel plakatpolitik fungerar kommunikativt och ger snygga rubriker. Det är dock inte patenträtten som blockerar tillgång till vaccin i hela världen. Det är snarare ett raster av orsaker såsom bristande produktionskapacitet, ibland rent av orsakade av protektionistiska handelspolitiska beslut. Det konstaterades exempelvis nyligen att Sverige inte kan bli självförsörjande på vaccin framförallt beroende på att vaccinproduktion är helt beroende av internationella leverantörer av råvaror, utrustning och material.

Låt oss därför lämna plakaten där de hör hemma. Lösningen på den pågående pandemin är inte att luckra upp immaterialrätten – immaterialrätten är faktiskt lösningen för att vi ska klara av nästa.