Skärpta redovisningskrav oroar svenska företag

Den 21 april kom förslag på ändringar i EU-direktivet om hållbarhetsredovisning. Förslaget är en del av EU:s handlingsplan för hållbar finansiering där även taxonomin med kriterier för och rapportering av miljömässig hållbarhet ingår.

De nya förslagen diskuterades på ett webbinarie anordnat av Svenskt Näringsliv.

Claes Norberg, redovisningsexpert på Svenskt Näringsliv, berättar att det nya förslaget innebär ett utvidgat krav på obligatorisk rapportering för företagen. En annan förändring är att möjligheten att lämna separat rapport försvinner, nu måste den lämnas in som en del av förvaltningsberättelsen.

– En stor nyhet är att man föreslår en europeisk standard för hållbarhetsrapportering som blir bindande för de företag som är skyldiga att hållbarhetsrapportera. Tanken är att det europeiska expertorganet för finansiell rapportering, EFRAG, får ett utökat mandat och blir ansvariga för att ta fram en standard. EU föreslår också att informationen ska upprättas i ett elektroniskt format som ska användas av alla. Även de onoterade bolagen åläggs EU-krav om att upprätta redovisning i det digitala formatet, säger Claes Norberg.

Nu ska medlemsländerna ta ställning till förslaget.

– Nu ska förslaget gå den vanliga EU-vägen, medlemsländerna får ta ställning och EU-parlamentet får förslaget på sitt bord. Man kan förvänta sig att parlamentet föreslår förändringar. Planen är att de nya reglerna ska börja tillämpas från räkenskapsåret 2023

Elisabet Brodin från analysföretaget Cartina berättar om resultatet av en intervjustudie med onoterade företag, om deras erfarenheter av kravet på hållbarhetsrapportering som sedan 2017 gäller företag med över 250 anställda.

– Företagen uppger att rapporten kan användas som en kvalitetsstämpel för kunderna, den används också när företagen lägger anbud vid upphandlingar. Majoriteten av bolagen uppger att de har förbättrat sin struktur och sin uppföljning av hållbarhetsarbetet sedan lagkravet infördes, säger Elisabet Brodin.

Majoriteten av företagen anser också att utformningen av lagkraven som ger utrymme för anpassning av rapporteringen till företagets egen verksamhet fungerar bra och hoppas på att förändringen nu inte blir allt för stor.

– Företagen uppskattar tolkningsutrymmet som finns i den nuvarande lagstiftningen och vill inte se någon förändring där. Många vill se mer riktlinjer och stöd för hur mindre företag kan jobba med hållbarhetsrapportering utan lagkrav.

Christina Båge Friborg, hållbarhetsdirektör SSAB, anser att företag idag har flera olika standarder för hållbarhetsrapportering att förhålla sig till, och att det nya förslaget skulle kunna råda bot på det.

– Det finns många olika standarder och initiativ att förhålla sig till. Dels lagförordnande, men även initiativ från investerare. Det blir en tung börda för oss att rapportera i enlighet med de här olika kraven som inte hänger ihop och som kräver olika data. Så jag hoppas att den nya lagstiftningen väver ihop och tar vara på de standarder som redan finns, man behöver inte uppfinna hjulet på nytt, säger Christina Båge Friborg.

Det är också viktigt att det blir rätt data som jämförs mellan bolagen.

 – Man måste jämföra rätt data. Om vi jämförs med ett bolag som har skrot som insatsvara tillexempel kommer vi få väldigt olika data. Det finns områden som är väsentliga för båda parter med en exakt rapportering, men det finns också områden som inte är väsentliga för alla bolag, det bör inte vara för standardiserat.

Malin Ripa, hållbarhetschef på Axel Johnson International vill också ha mer jämförbarhet.

– Det finns stora vinster i att hitta standarder för hur vi ska rapportera olika saker, det kan få hela hållbarhetsarbetet att bli mer faktabaserat. Men i det nuvarande förslaget är fokuset på investerare stort vilket blir konstigt för oss som är ett onoterat bolag. Det framgår inte vem som är intresserad av vår rapport. Det måste finnas ett tydligt syfte.

Malin Ripa är även orolig över att rapporteringsarbetet tar fokus från övrigt hållbarhetsarbete.

– Kraven riskerar att konkurrera med annat hållbarhetsarbete. Har man 250 anställda har man kanske inte ens en hållbarhetsansvarig, då kan man behöva anställa en helt ny person och bygga om det finansiella systemet, det är tid och resurser som hade kunnat ägnas åt annat hållbarhetsarbete, säger hon.