Upphandling av äldreomsorg i Sverige är ofta starkt präglat av en statisk syn på kvalitet. Förfrågningsunderlagen i upphandlingar innehåller ofta flera hundra detaljerade skall-krav som är svåra att följa upp och inte kan utgöra ett tillräckligt genomarbetat underlag för förbättringar under avtalsperioden. SIQ – institutet för kvalitetsutveckling - har på uppdrag av Svenskt Näringsliv utvecklat en dynamisk kvalitetsmodell för äldreomsorg. Kvalitetsmodellen kan användas i upphandlingen för att värdera kvalitetsmognad, och i utvecklat partnerskap mellan kommun och omsorgsföretag för att följa upp och förbättra kvaliteten under hela avtalsperioden. Kvalitetsmodellen beskrivs i rapporten.
I rapportens bilaga 2 finns en uppsats, ”Vad kostar kvalitet?” av docent Lars Sörqvist. Där redogörs bland annat för att så kallade kvalitetsbristkostnader kan vara av mycket betydande omfattning, såväl inom industrin som inom tjänsteverksamhet, och inom upphandling. Uppskattningar har gjorts att man ofta kan hänföra så mycket som 10–40 procent av en verksamhets kostnadsmassa till kvalitetsbristkostnader. Genom ett systematiskt arbete med kvalitetsutveckling och ständiga förbättringar kan en stor del av dessa kostnader undvikas. Detta innebär att kvaliteten kan öka samtidigt som kostnaderna kan minska.