Stora möjligheter att effektivisera kommunerna

Utredningen om incitament för lägre skattesatser i kommunsektorn presenterar flera intressanta förslag. De är ett välkommet steg bort från en politik som inneburit ökade statsbidrag och skattehöjningar i stället för reformer som stärker kvalitet och effektivitet, skriver experterna Johan Lidefelt och Lovisa Lanryd på Altinget.

Kommuner och regioner har stora möjligheter att effektivisera. Det har konstaterats i flera utredningar och diskuterats länge. Ändå händer för lite. Därför är det välkommet att utredningen om incitament för lägre skattesatser i kommunsektorn (SOU 2026:20) nu har presenterat sina förslag. Genomförs de tar Sverige ett viktigt steg mot att rätta till ett systemfel.

Kommuner och regioner står inför stora ekonomiska utmaningar. En åldrande befolkning och modern medicinteknik driver kostnader samtidigt som skatterna redan är höga och det statliga reformutrymmet begränsat. Hur väl resurserna används är därför minst lika viktigt som hur mycket som tillförs.

Ändå möts ambitionen att effektivisera ofta av motvilja. Begreppet tolkas alltför ofta som en omskrivning för nedskärningar. Ekonomerna Åsa Hansson och Teresa Simon-Almendal är ett exempel när de i DN den 30 mars förbiser möjligheten att organisera välfärden smartare.

Effektivitet handlar inte om att göra mindre eller springa snabbare, utan om att arbeta smartare. I kommuner och regioner betyder det att leverera välfärdstjänster med högsta möjliga kvalitet givet resurserna.

Potentialen är betydande. I Svenskt Näringslivs senaste studie, baserad på DEA-analys, uppskattas effektiviseringspotentialen i kommunerna till cirka 90 miljarder kronor per år. Liknande slutsatser finns hos flera aktörer, däribland ESO. Slutsatsen i dessa rapporter är att arbetssätt från mer effektiva verksamheter kan frigöra stora resurser.

Kommunalskatterna är idag historiskt höga. Samtidigt ökar statsbidragen, även som andel av sektorns inkomster. För 2026 uppgår statsbidragen till 300 miljarder kronor. De har ökat snabbare än vad som kan förklaras av befolkningstillväxt, åldrande och kostnadsutveckling. När staten också behöver finansiera försvar, rättsväsende, energi och infrastruktur är effektivare användning av befintliga resurser den rimliga vägen framåt.

Utredningen konstaterar att sänkta skattesatser kräver målmedvetet och långsiktigt arbete, men att få kommuner och regioner har sänkt skatten. Idag är incitamenten att sänka skatten svaga. Utredningen föreslår därför att kommuner och regioner som sänker skatten får statlig bonus, medan höjningar möts av en avgift. Det bedöms kunna ske utan att strida mot det kommunala självstyret.

Utredningen vill också ändra samspelet mellan kommunsektorn och staten via jobbskatteavdraget. I dag mildras kommunala skattehöjningar eftersom en del av kostnaden för invånarna skyfflas över till staten. Förslaget innebär att både höjningar och sänkningar fullt ut bärs av kommunens invånare.

Därtill föreslås ett krav i kommunallagen på att kommuner ska sträva efter effektivitet, vilket ska granskas av revisionen. Rådet för främjande av kommunala analyser, RKA, föreslås också få i uppdrag att utveckla bättre och mer jämförbara nyckeltal för lärande mellan kommuner.

Förslagen är bra och kan få kommuner och regioner att bättre ta tillvara den potential till effektivisering som bevisligen finns. Det är rimligt att exempelvis diskutera om bonusar och avgifter är tillräckligt stora, men sådana parametrar kan kalibreras när systemet finns på plats.

När potentialen är stor, kommunalskatterna historiskt höga och andra statliga utgiftsområden kräver mer resurser finns skäl att pröva nytt. Staten bör förbättra incitamenten för kommuner och regioner. Utredningens förslag är ett välkommet steg bort från en politik som inneburit ökade statsbidrag och skattehöjningar i stället för reformer som stärker kvalitet och effektivitet.