Vinstsyfte bra för välfärdens arbetsmiljö

Rapporten redovisar 2015 års sjukfrånvaro uppdelad dels på sysselsatta inom privat respektive offentlig sektor, dels på branschnivå. Redovisningen visar sjukfrånvaron efter de första 14 dagarna, det vill säga när Försäkringskassan betalar ut sjukpenningen.

Sedan tidigare är det välkänt att sjukfrånvaron är högre i offentlig sektor än i privat. Den förklaring som brukar anges är att de så kallade välfärdsyrkena är stressiga och ofta även fysiskt slitsamma, och att den högre sjukfrånvaron är ett utslag av detta.

Därför är det intressant att närmare studera skillnaderna när det gäller sjukfrånvaron inom vård, skola och omsorg mellan sysselsatta i privata företag och sysselsatta i landsting och kommuner.

Dessa fakta är viktiga att beakta i den pågående diskussionen om vinstreglering i välfärden. Motståndarna till vinstsyftande företag inom vård, skola och omsorg brukar hävda att vinstsyfte går ut över kvaliteten i tjänsterna – trots att det inte finns några vetenskapliga belägg för att så skulle vara fallet.

Personalen är den viktigaste resursen inom vård, skola och omsorg. Om det låg något i argumentet från motståndarna till vinstsyftande företag borde ett åsidosättande av kvaliteten gå ut över personalledning, personalens trivsel och utvecklingsmöjligheter och ytterst även sjukfrånvaron.

Men sjukfrånvaron är generellt sett betydligt lägre i privat sektor för nästan alla delbranscher inom välfärden. I förskolan och grundskolan är antalet sjukskrivningsdagar per sysselsatt drygt 20 procent högre för sysselsatta i kommunal verksamhet jämfört med privat drift. Inom gymnasiet och vuxenutbildningen är skillnaderna ännu större.

Samma mönster går igen för i princip alla delbranscher inom välfärden. När det gäller boende för äldre och funktionshindrade är antalet sjukskrivningsdagar 26 procent högre för kommunala boenden, och för den delsektor som rymmer hemtjänst och personlig assistans är de 14 procent högre. För vårdcentraler, öppna specialistmottagningar och tandläkarverksamhet är sjukfrånvaron med samma mått 41 procent högre inom offentligt drivna verksamheter.

Vad kan dessa mycket stora skillnader bero på? Flera orsaker kan finnas men en viktig förklaring är med all sannolikhet att chefskap och arbetsmiljö håller en bättre kvalitet i privat välfärdsverksamhet. För välfärdsföretagen är friska medarbetare och god arbetsmiljö en nödvändighet, annars riskerar många företag att inte överleva.

I den så kallade Jobbhälsobarometern, som är utarbetad av Sveriges Företagshälsor och Svenskt Kvalitetsindex, redovisas statistik om de anställda syn på jobbet inom olika delar av arbetsmarknaden.

När det gäller vård, skola och omsorg finns denna statistik uppdelad på privat och offentligt anställda. I den senaste tillgängliga undersökningen framgår att friskolelärare är mera nöjda med sitt arbete, mer nöjda med den fysiska arbetsmiljön liksom kompetensutvecklingen, har högre tilltro till sin närmaste chefs yrkesskicklighet och ledaregenskaper, och anser i högre utsträckning att deras åsikter respekteras och tas till vara. Samtliga skillnader är statistiskt säkerställda.

Inom vård och omsorg är skillnaderna i Jobbhälsobarometern mindre mellan privat anställda och anställda i kommuner och landsting, även om värdena när det gäller skattning av jobbhälsan generellt sett är högre för privat anställda. Skillnaderna är störst när det gäller de anställdas bedömning av arbetsledningen.

De privata företagen presterar lika bra eller bättre kvalitet för brukarna inom nästan alla områden enligt de undersökningar som finns. Dessutom uppfattas arbetsledning och arbetsmiljö som minst lika bra eller bättre. Och nu vet vi att sjukfrånvaron är lägre – ofta betydligt lägre.

Det är uppenbart att frågan om vinstbegränsning inom välfärden är ideologiskt styrd och inte baserad på fakta.

Attraktiviteten till välfärdsyrkena måste öka i framtiden. Behovet av nya medarbetare är stort. Pensionsavgångarna är för närvarande stora och det finns långsiktigt ökande behov inom omsorgen. Ska kompetensförsörjningen klaras krävs flera arbetsgivare att välja mellan. Att då motarbeta privata företag i välfärden, som har lägre sjukfrånvaro och i flera avseenden bättre arbetsmiljö, blir kontraproduktivt.

De privata företagen behövs för utveckling av kvalitet och effektiv resursanvändning, men också för utveckling av chefskap, god arbetsmiljö och personalen som är välfärdens viktigaste resurs.

Artikeln är publicerad på SvD Näringsliv debatt idag 2016-12-15.