Så kan svenska företag stärka det internationella klimatarbetet

Under COP 29 slutförhandlades stora delar av Parisavtalets artikel 6, vilket banar väg för ett mer formaliserat klimatsamarbete mellan länder och handeln med utsläpp.

Målet är att dessa samarbeten ska leda till större och snabbare utsläppsminskningar globalt, samtidigt som den totala kostnaden för att nå klimatmålen minskar.

Skapar nya affärsmöjligheter för svenska företag

Logiken är att länder kan köpa så kallade ITMOs (Internationally Transferred Mitigation Outcomes) från andra länder som har kapacitet att minska utsläpp billigare eller snabbare.

Det skapar nya affärsmöjligheter för svenska företag som ligger i framkant med tekniker och produkter som kan bidra till utsläppsminskningar.

Sverige anses också globalt vara en stabil partner att inleda långsiktiga samarbeten med och rankas högt i undersökningar om faktorer som pålitlighet och innovation.

Men hur fungerar klimatsamarbeten i praktiken, och vilka utmaningar möter både länder och företag i den internationella handeln med utsläpp?

Detta diskuterades nyligen på ett seminarium som arrangerades av Svensk Näringsliv.

På seminariet redogjorde Energimyndigheten för möjligheter och utmaningar med att utveckla internationella klimatsamarbeten.

– Handeln ska fungera på så sätt att den snabbar på utsläppsminskningarna globalt genom att fördela resurser dit de gör störst nytta, sa Julia Wernersson, handläggare Internationella klimatsamarbeten, Energimyndigheten.

Hon pekade på en stor skillnad mellan Parisavtalet och dess föregångare, Kyotoprotokollet, där alla länder som undertecknat Parisavtalet nu har ett ansvar att rapportera sina utsläpp och sätta egna mål.

EU-lagstiftning inte är fullt anpassad ännu

Hon betonade vikten av miljöintegritet och att skapa en marknad som aktörer kan lita på.

– En central utmaning är att säkerställa att krediter motsvarar verkliga utsläppsminskningar genom tydliga principer, som noggranna beräkningar och att undvika dubbelräkning.

Sonia Ruyter, handläggare Nationellt Centrum för CCS på Energimyndigheten, berättade om ett nytt pilotprojekt med Schweiz där man ska titta på förutsättningarna för att skapa permanenta kolupptag genom tekniska kolsänkor. Tekniska kolsänkor är olika metoder som använder teknologi för att fånga in och lagra koldioxid.

Initiativet ska testa hur handel med permanenta kolupptag genom tekniska kolsänkor kan fungera inom Parisavtalets ramverk.

– Syftet med piloten är att testköra reglerna för handel under Parisavtalets artikel 6 och bidra till att starta en marknad för negativa utsläpp, konstaterade Sonia Ruyter.

En utmaning är att dagens EU-lagstiftning inte är fullt anpassad för att möjliggöra försäljning av utsläppsenheter från tekniska kolsänkor. Det finns även osäkerhet kring marknadens tillit till dessa krediter.

– Vi ska undersöka och skapa klarhet i det osäkra läget genom att genomföra en simulerad försäljning av utsläppsenheter från Sverige till Schweiz, förklarade Ruyter.

Hon berättade också att Energimyndigheten just nu letar efter svenska företag som vill köpa utsläppsutrymme av företag i Schweiz.

På den efterföljande paneldebatten diskuterades hur det svenska internationella klimatarbetet kan utvecklas och stärkas, samt vilka utmaningar som finns.

Jonas Jonsson, medgrundare och affärsutvecklare på batteri- och lagringsföretaget Infra Futura, berättade om företagets arbete i Ghana där man installerar solpaneler med batterilagringslösningar för att minska landets beroende av fossila bränslen.

Han betonade vikten av finansieringslösningar för att göra omställningen möjlig.

– En av de största utmaningarna är att projektfinansiärer i Sverige och Europa är tveksamma till att investera i projekt där utbetalningar sker resultatbaserat i efterskott, sa Jonas Jonasson.

Globalt koldioxidpris kan skapa mer rättvis konkurrens

Åsa Persson, forskningschef och vice VD på Stockholm Environment Institute, pekade på att artikel 6 inom Parisavtalet kan spela en stor roll för utsläppsminskningar globalt.

– En studie från Världsbanken visar att man genom att använda den här typen av samarbeten kan göra besparingar på 250 miljarder dollar och trycka undan 5 gigaton koldioxidekvivalenter.

Mette Kahlin McVeigh, Senior Vice President of Corporate Affairs på Stora Enso, betonade att en global koldioxidprissättning skulle kunna skapa mer rättvisa konkurrensvillkor.

– Vi ser ju artikel 6 som ett steg närmare något slags globalt koldioxidpris, så att vi alla kommer på en mer jämn nivå.

Sebastian Carbonari, Utredningssekreterare för utredningen om hur Sverige kan stärka det svenska internationella klimatarbetet, berättade om den pågående utredningen.

– Vi tittar bland annat på olika klimatinitiativ och styrning av myndigheter, och hur vi kan få ihop en mer orkestrerad insats för att verkligen stärka Sveriges genomslag i det internationella klimatarbetet.

Så vilken roll har internationella klimatsamarbeten om 10 år? .Jonas Jonsson på Infra Futura hoppas på att aktörerna kan fortsätta att arbeta med artikel 6 inom Parisavtalets ramar.

– Då har vi med oss Swedfund som projektfinansiärer och Exportkreditnämnden som garanterar projekten så vi kan överföra kunskap, finansiering och teknik till många fler länder än bara Ghana och inom fler områden än energi.