Företag söker kompetens – politiken diskuterar något annat

Nu diskuteras två reformer som höjer trösklarna för att anställa: Arbetstidsförkortning samt ett slopat karensavdrag. I stället borde fokus ligga på hur fler kan arbeta mer och hur rätt kompetens snabbare kan matchas till rätt jobb. När rätt person inte går att hitta stannar affärer upp, kunder får vänta eller så landar jobbet hos någon annan.

För företag med få anställda är varje rekrytering avgörande. Det finns inga buffertar, inga marginaler, inga “extra händer”. Problemen slår inte jämt. I de allra minsta företagen, med en till fyra anställda, misslyckas hälften av alla rekryteringsförsök. När kompetensen saknas tvingas små företag tacka nej till uppdrag, dra ned på produktion och minska sin service.

Konsekvenserna blir också mer personliga. I nästan hälften av företagen får ägare och ledning själva arbeta mer när rekryteringar misslyckas, det är betydligt vanligare i små företag. När någon saknas kliver inte en vikariepool in. Då är det ägaren som tar kvällspasset. Ändå förs en politisk diskussion som utgår från att arbetskraften är obegränsad och att kostnader kan öka utan konsekvenser.

Förslag om slopat karensavdrag och generell arbetstidsförkortning må vara välmenande men i praktiken innebär de högre kostnader och färre arbetade timmar. För små företag betyder det en sak; ökad risk att anställa. Och när risken ökar, då bli jobben färre.

Det verkliga problemet är att företagen kämpar med att hitta rätt kompetens. I många branscher, inte minst inom bygg, installation och tekniska yrken, är bristen akut. Det handlar inte om akademiker i första hand, utan om yrkeskunnande.

Samtidigt finns det tecken på att utvecklingen kan vändas. Intresset för yrkesutbildningar har ökat, och där utbildningarna utformas i nära samverkan med arbetslivet förbättras också chanserna till jobb. Det visar att rätt reformer fungerar, men att de behöver skalas upp och prioriteras.

Politiken är på väg att adressera fel problem. I stället för att diskutera hur vi kan arbeta mindre, borde fokus ligga på hur fler kan arbeta mer och hur rätt kompetens snabbare kan matchas till rätt jobb. Det kräver en annan reformagenda;

• Fler yrkesutbildningar som möter företagens behov.

• En arbetsmarknadspolitik som levererar resultat, inte åtgärder.

• Starkare drivkrafter att gå från bidrag till arbete.

Små och medelstora företag står för majoriteten av jobben i Sverige. När deras villkor försämras slår det direkt mot sysselsättningen. Vill vi ha fler jobb och växande företag måste fokus vara det motsatta; fler arbetade timmar, bättre matchning och lägre trösklar till anställning. Politiken behöver prioritera reformer som stärker företagens möjlighet att anställa, inte försvagar den.