Peter Simonsson: ”Tyvärr förekommer väldigt mycket våld”

Varannan företagare utsattes för brott förra året. Är ni en av dem?

– Det korta svaret är: ja, absolut. Tyvärr har vi väldigt mycket problem. Vi drabbas av ett antal smash and grab, och tyvärr förekommer det mycket våld. Bara i en enskild butik i Eskilstuna har vi haft åtta smash and grab och tio inbrottsförsök. Ägaren behöver polisbeskydd på vägen hem. För bara några veckor sedan kom det in en kille i en butik med en hammare. För några månader sedan kom det in en man i ansiktsmask i en annan butik, och det visade sig att han hade en yxa under jackan. Han låste in ägaren, slog sönder hela butiken och vräkte ner allt i en ICA-kasse. På Flemmingsgatan stal någon en bil och körde rakt in i skyltfönstret. I Uddevalla riktade en man en pistol mot ägarens huvud. Det handlar om väldigt våldsamma incidenter.

– Vi ser att ju mindre kontanter som rör sig i samhället, desto mer problem får vi med brott i butikerna. Vi har varor som är lätta att omsätta i pengar. Så kan man inte tömma kassan längre, eftersom det inte finns några kontanter, så kan man ändå kan tömma ett klockskåp och få med sig flera hundra tusen. 

Hälften av företagarna anmäler inte när de utsätts för brott. Varför inte? Handlar det om uppgivenhet eller rädsla? Hur stort tror du mörkertalet är?

– Vi anmäler allt. Vi måste anmäla, annars gäller inte försäkringen. Men jag förstår de som inte gör det. Det är rätt mycket jobb, vet man då att man inte kommer få tillbaka något på försäkringen så drar man sig för allt pappersarbete.  

– På vissa ställen följs brott upp väldigt noga av polisen. Vi hade en smash and grab i Göteborg där två killar kom med en kapsåg för sten. Personalen hade skyltat upp för dagen och tagit bort nattskyltningen, de hade tio minuter kvar till öppning. Killarna kom på moppe, hade sönder rutan och plockade på sig grejer för nästan en miljon. Där var polisen väldigt alert, de kom dit direkt och följde upp.

– Men vet man för mycket så vågar man nog inte anmäla. Om man vet vem gärningsmannen är - och om gärningsmannen vet att man vet vem han är.  Vi har ju butiksägare och personal som får psykologhjälp för att orka gå till jobbet efter sådana här incidenter.

Vilken typ av brottslighet drabbar er bransch särskilt? Tror du att ni är mer eller mindre utsatta än andra branscher?

– Klockor och solglasögon är lätta att omsätta. Och det är svårt att komma åt. Svensken är nog lite för blåögd. Är något – såsom en klocka – för billig så är det antingen en kopia eller stulet, men det vill man inte riktigt inse. Det finns en marknad, det är lätt att omsätta produkter stulna från oss och hade det inte varit så hade vi ju inte haft några problem. Finns efterfrågan så finns brotten.

När ni träffar andra företagare i branschen, är brottsligheten något ni talar om? Hur känner man kring att det är så många som drabbas?

– Det pratas mycket. Det är många som funderar på att lägga ner sin verksamhet. Uppgivenheten är stor, tyvärr. Viss personal vill inte jobba kvar, de känner sig hotade. Alla har instruktioner att släppa allt och sätta sig i säkerhet vid rånförsök, det inte värt att riskera livet. Vi hade en incident där två tjejer som jobbade såg på övervakningskameran att en man visade upp en 30 cm lång kniv – de vågade ju inte gå ut i butiken.

Vad gör ni själva för att skydda er? Hur påverkar det verksamheten?

– Vi lägger enorma pengar på säkerhet. Vi har kameraövervakning överallt. Men vi vet ju också att det inte alltid hjälper. Vi har haft fall där det kommit in rånare i ansiktsmask, den typen man bär för att skydda sig mot Covid. Då hjälper det inte hur bra kameror vi har, det går ändå inte att se hur han ser ut.

– Vi har ju personallarm, jag har själv det, men det tar kanske en minut för en rånare att tömma en butik. Ägaren kan och vågar inte göra någonting och det tar det sex-sju minuter för väktarna att komma. Vi har säkerhetsskåp som vi inte kan öppna själva och som kostar jättemycket. Det tar tio minuter att få upp dem på grund av inbyggd fördröjning för att försvåra för rånare. Men de skapar ju en risk också, när man ska förklara för rånare att vi inte KAN öppna skåpet.

Vad skulle du vilja se för åtgärder? Behövs det fler poliser, bättre utredningar, förebyggande åtgärder? Vad tror du hjälper, och vad hjälper inte?

– Fler poliser förstås, en högre närvaro. Men det handlar också om att man måste ha mer hjälp bakom poliserna i uniform. Det måste vara okej att ha administrativ personal som kan stötta poliserna i yttre tjänst, så de kan vara ute och hålla ordning.

– Mer samordning och branschsamarbete tror jag hade hjälpt, även med fastigsägare. Döda centrum, med mycket tomma lokaler och där folk inte rör sig, bidrar till osäkerheten. Allt som räknas idag är att hyra ut lokaler, och då blir det till exempelvis mäklare och banker. Men det för att ingen rör sig där på kvällarna och då blir det ingen trygg och attraktiv plats.  

– Vi skulle vilja kunna porta människor som vi vet har varit och rekat på våra lokaler, som hotat personal, men eftersom våra butiker är allmän plats finns inga sådana möjligheter.

– Och så det förebyggande arbetet förstås, via skolan och mentorskap. Att få unga människor att inse att vi inte lever i ett tv-spel. Att man måste arbeta för det man vill ha. Tidigt arbete och tidigt ansvar gör stor skillnad.