”Stölder och snatterier drabbar oss mest”

Varannan företagare utsattes för brott förra året. Är du en av dem?

– Det som drabbar oss är mest snatterier och stölder – säkert mer än vi tror. Vi försöker larma och sätta upp kameror, men det går bara till viss del. Oftast är det småsaker som stjäls, människor som stjäl för eget bruk så att säga, men i somras hade vi en större historia. Då hittade vi en kruka full med larmbrickor från kläder. Vi säljer märkeskläder till barn, och räknade ut att de måste ha stulit för i alla fall en sju – åtta tusen kronor.

Ibland ringer personalen polisen, ibland löser de det själva. De märker att polisen inte alltid så gärna åker ut till butiken, vilket Elisabeth på sätt och vis kan förstå då polisen har mycket att göra. Dessutom är Vellingeblomman förskonade från ungdomsgängen, som inte verkar bry sig om deras varor.

– Hos oss är det mer en blandad kompott, det kan vara alla möjliga som stjäl. Kring Lucia kom en större grupp som fyllde en vagn och förmodligen hade tänkt att bara ta med sig den ut, distrahera kassörskan och smita. Men de hade bara lämnat den i stället, de märkte att vi hade koll.

– Kommer det en hel grupp kan det ibland bli höga tongångar, men de vanliga snattarna är sällan hotfulla.

– Förmodligen finns det ett stort mörkertal. Vi märker inte alltid hur mycket som stjäls och det ska vi nog vara tacksamma för. Man orkar inte veta hur illa det är. Vissa varor har vi fått sluta med för att svinnet på just dem är för stort, det blir inte lönsamt.

 Hälften av företagarna anmäler inte när de utsätts för brott, varför tror du det är så?

– Vi anmäler alltid, men ofta i efterhand. En del erkänner direkt och då är det ju ingen mening med att ringa polisen. Vi ringer kanske 20 procent av gångerna. Kommer det större grupper är det ofta mer utstuderat, planerat, då ringer vi direkt. 

– Jag tror oviljan att anmäla främst handlar om uppgivenhet - det händer ju inget. Och visst finns det en rädsla också. Jag har en kollega som driver delikatessbutik i utsatt område, han vågar inte anmäla av rädsla för repressalier.  En annan företagarkollega har en bensinmack och kan knappt rekrytera personal längre. De som söker arbete backar när de hör om nattluckan och att det kommer väktare och följer dem till bilen när de slutar. Men vi har inte den hotbilden, vi ligger inte i den typen av område och har inte den typen av varor. Men visst kan personalen kan tycka det är obehagligt ibland.

 När ni träffar andra företagare i branschen, är brottsligheten något ni talar om?

– Det finns en uppgivenhet kring att det stjäls så mycket och ofta och att anmälningar inte leder någonstans. Mycket är svårt att förstå. Människor som stjäl en fröpåse till exempel, det är ju inga pengar. Handlar det om spänningen? Stölden av barnkläderna var utstuderad, det försvann många olika storlekar så det var nog för att sälja vidare, annars är det mest folk som äter upp godis de inte betalat för, eller får med något för mycket.

 Vad gör ni själva för att skydda er mot brottsligheten, och vad innebär det för verksamheten?

– Vi försöker larma varorna, men vi kan inte larma allt. Man lär sig hur det fungerar, vad som behöver dubbellarmas. Vi har en del kameror också, men vi har så stora ytor så det går inte att täcka in hela lokalen.  Vi märker ju när det kommer in gäng, stöldligor, och då punktmarkerar vi. Men visst är det mycket tid och pengar som hade kunnat läggas på något bättre.

Vad skulle du vilja se för åtgärder? Behövs det fler poliser, bättre utredningar, förebyggande åtgärder? Vad tror du hjälper, och vad hjälper inte?

– Jag är nämndeman i Malmö Tingsrätt, och tjänstgjorde nu i februari. För dagen var det en lång lista med småmål, det vill säga mindre förseelser som snatterier, men jag noterade att alla brott var begångna i januari 2022. De har ett nytt projekt för förenklad handläggning, och förhandlingen kan genomföras även om den tilltalade inte dyker upp. Några snatterifall fick sin dom inom två veckor – det tror jag gör stor skillnad. Sen är straffen låga, det är bötesbrott och de dömda har inga pengar.

– När det gäller ungdomarna vore kanske det bästa att ge dem ungdomstjänst. Vi hade en historia med ung kille som fick ungdomstjänst på ett café, han fick jobb där sen och då kunde han köpa sina märkeskläder. Det var en duktig kille, en riktig solskenshistoria.

Det kanske inte bara behövs fler poliser, lättare anmälningsförfarande och snabbare uppföljning, menar Elisabeth Tedestål.

– Det är ju ett slöseri när det kommer två poliser ut hit för snatteri. Ungdomar under femton kallas till samtal med socialen, vilket nog egentligen är bättre. Det är en annan sak med smash and grab, organiserade stöldligor som stjäl elektronik och märkesvaror för att stjäla vidare. Kanske måste vi helt enkelt variera påföljden efter situation.