Halva skattebördan på en femtedel av hushållen

Den femtedel av hushållen med högst ekonomisk standard står för ungefär hälften av den slutliga skatten (se definition längst ner), medan den femtedel med lägst ekonomisk standard svarar för mindre än fem procent. Skillnaden beror både på inkomstskillnader och på progressivitet i skattesystemet.

Trots relativt många förändringar i skattereglerna under senare år har andelarna som visar hur mycket olika grupper betalar i skatt varit stabila över tid. Det speglar att de förändringar som ofta debatteras intensivt i samband med statsbudgetarna, i ett större perspektiv, är små i förhållande till de skattebaser de berör. Den slutliga skatten beräknas i FASIT-prognosen för 2026 uppgå till över 920 miljarder kronor. En typisk förbättring av jobbskatteavdraget, liknande den i 2026 års budget, motsvarar omkring 15 miljarder kronor fördelat över i princip alla arbetande hushåll. Sett till helheten är det alltså relativt små regelförändringar.

_{Källa: SCB (FASIT) samt egna beräkningar. 2026 utgörs av en prognos.}

Uppdelat i deciler (tiondelar) framträder skillnaderna mellan hushållen ännu tydligare. Den tiondel med högst ekonomisk standard svarar då för drygt 35 procent, eller cirka 330 miljarder kronor, av den totala slutliga skatten.

_{Källa: SCB (FASIT) samt egna beräkningar. 2026 utgörs av en prognos.}

Samtidigt är det dock inte hushållet som beskattas i Sverige utan individen. Byter man till det perspektivet och rangordnar alla skattebetalare efter deras slutliga skatt ser man att den tjugondel som ligger högst upp i fördelningen svarar för drygt 30 procent av den slutliga skatten. Nästan en tredjedel kommer alltså från endast fem procent av skattebetalarna. Av diagrammet nedan framgår också att även dessa andelar har varit stabila över tid.

_{Källa: SCB (FASIT) samt egna beräkningar. 2026 utgörs av en prognos.}

Det stabila mönstret är viktigt att ha med sig om skattedebatten återigen behöver hantera argument om att höja de högsta marginalskatterna. När en stor del av intäkterna redan bärs av de högsta inkomstgrupperna blir dessa också den mest känsliga skattebasen. Högre marginalskatter riskerar att mötas av beteendeförändringar i form av minskat arbetsutbud och mer skatteplanering. Resultatet blir att den offentliga intäkten blir betydligt mindre än vad en statisk kalkyl antyder. Skattebasen är inte huggen i sten utan påverkas av hur reglerna utformas. Dessutom består gruppen som hamnar i de högsta decilerna inte av samma individer år efter år, utan speglar livets skeden: från utbildning och etablering på arbetsmarknaden, via karriärens toppår, till pension. Skattedebatten är alltså sällan så enkel som den ofta låter.