Sara Skyttedal: Könskvoterade bolagsstyrelser är inte en fråga för EU

EU-direktivförslaget, som ofta kallas ”Women on Boards” syftar till att förbättra den nuvarande könsfördelningen bland icke-verkställande styrelseledamöter i börsnoterade bolag genom att sätta 40 procent som ett kvantitativt mål för andelen av det underrepresenterade könet i styrelserna i börsnoterade företag i EU. I de fall där kandidaterna är lika kvalificerade för en tjänst bör prioriteten gå till kandidaten av det underrepresenterade könet.

Svenskt Näringsliv stöder förvisso förslagets allmänna syfte - att förbättra könsbalansen i börsbolagsstyrelserna – men håller inte med om de medel som föreslås för att uppnå detta. Huvudskälet är att kvoteringsregler för börsbolagsstyrelser som införs på EU-nivå skulle innebära ett överdrivet ingrepp i de äganderätter som fastställs i nationell bolagsrätt.

Sara Skyttedal, du har uttalat en stor skepsis till förslaget om kvoterade bolagsstyrelser. Vilka är dina främsta invändningar mot förslaget och varför?

– För det första tycker jag inte det är en fråga för EU. För det andra handlar jämställdhet för mig om att se människor efter deras person, oaktat kön, inte dela in människor i kvoter efter deras kön. Och för det tredje är det faktiskt ägarna, inte politikerna, som ska avgöra vem som sitter och inte sitter i deras styrelser. Svårare än så är det faktiskt inte.

Givet att rådet och Europaparlamentet antagit sina positioner och väntas inleda triloger inom kort – hur ser du på förhandlingsutrymmet i parlamentet? Finns det ledamöter som delar din syn?

– Klart vi är många här i huset som är emot det här. Men vi är ändå en tydlig minoritet. Europaparlamentet antog sin position redan 2013, och majoriteten som formade den positionen består alltjämt. Tyvärr.

 Om/när direktivförslaget går igenom och ska implementeras i medlemsstaterna, vilka konsekvenser bedömer du att detta kommer få för Sverige och svenska börsbolag?

– Om vi utgår ifrån ministerrådets position klarar Sverige som land redan det som kallats ” den kritiska tröskeln”, om trettio procent kvinnliga styrelseledamöter, vilket gör att de direkta åtgärdskraven som kommer riktas mot Sverige inte nödvändigtvis kommer blir så långtgående. Även om det som alltid återstår att se hur detaljerna kommer se ut efter förhandlingarna mellan ministerrådet och Europaparlamentet. Sen får vi naturligtvis vara mycket vaksamma på framtida förslag från Socialdemokraterna om att överimplementera det här regelverket. 

– Sen är det viktigt att säga att när ett direktiv väl är på plats kommer det bli föremål för framtida revideringar. Vilka ändringar av detta regelverk kommer föreslås nästa gång EU-kommissionen vill visa sig progressiv och påtala hur oerhört viktigt det är med jämställdhet? Det krävs inte speciellt mycket fantasi för att se vad som skulle kunna ligga i korten om fem eller tio år.

Finns det skäl till att politiskt intervenera för att öka jämställdheten i styrelser och i näringslivet i stort? Finns det i så fall några reformer på det här området du skulle vilja se i stället för detta?

– Klart det finns sektorer inom näringslivet som har alldeles för få kvinnor, ingen tvekan om den saken. Och visst har politiken en roll att spela i att ge män och kvinnor lika förutsättningar vad gäller karriär och utbildningsmöjligheter. Men börjar vi från politiskt håll sätta fasta värden på hur många inom gruppen x som ska tillhöra könet y, tror jag faktiskt vi befinner oss på ett sluttande plan.