Missriktade förslag om förändringar för friskolor - ”Gör mer skada än nytta”

Sedan valet 2022 har regeringen presenterat ett pärlband av förslag för att förbättra den svenska skolan, inklusive nya kunskapsbaserade läroplaner och ett nytt system för att komma tillrätta med betygsinflation. Detta är en lovvärd utveckling. En stark kunskapsskola är avgörande för att upprätt­hålla god kompetens­försörjning och säkerställa Sveriges konkurrens­kraft i en alltmer osäker värld.

De långtgående förändringar av friskolesystemet som nu föreslås i utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn” riskerar dock att göra mer skada än nytta. Det finns goda skäl att reformera friskolesystemet, bland annat för att få bort oseriösa aktörer. Men flera av utredningens förslag missar målet, och riskerar att få allvarliga konsekvenser för mångfalden, valfriheten och kvaliteten i skolan.

Utredningen föreslår ett förbud mot vinstutdelning och andra värdeöverföringar, som ska gälla upp till fem år efter skolstart eller ägarbyte. Ett värdeöverföringsförbud föreslås också kunna utfärdas vid (ospecificerade) kvalitetsbrister. Och vinstutdelning ska inte tillåtas över huvud taget om huvudmannen tar emot riktade statsbidrag. Efterlevnaden av reglerna ska i sin tur säkerställas med krav på ekonomisk särredovisning på enhetsnivå.

Dessa förslag är inte motiverade givet den problembild som den svenska skolan står inför. Ingenting tyder nämligen på att friskolor, varken vinstdrivande eller icke-vinstdrivande, skulle vara sämre än kommunala skolor. Tvärtom presterar de bättre i internationella prov, som rättas externt och därför är säkrade för glädjerättning. Forskning visar också att de vinstdrivna friskolorna via konkurrens förbättrar resultaten i kommunala skolor och har bidragit till de förbättringar i internationella prov som har skett de senaste tio åren.

Att friskolor inte skulle få dela ut vinst om de samtidigt mottar statsbidrag vore speciellt problematiskt. De riktade statsbidragen utgör cirka 8–10 procent av finansieringen och har därför stor betydelse för alla skolor. Givet hur små marginalerna är i skolan, i genomsnitt cirka 3–4 procent, är det idag i princip omöjligt att bedriva verksamhet utan statsbidragen med rimlig kvalitet. I praktiken skulle därför förslaget innebära ett nästintill totalt förbud mot vinstutdelning i skolsektorn.

Totalt sett riskerar förslagen att bli ödesdigra. De skulle leda till färre nyetableringar, snedvridande konkurrensförutsättningar och försämrade drivkrafter hos välskötta friskoleföretag att expandera verksamheten. Många friskolor skulle avvecklas eller aldrig startas, vilket i sin tur skulle leda till mindre valfrihet för föräldrar och elever och i slutändan sämre kunskapsresultat. Ytterst hotar förslagen därför också de positiva förändringar som regeringen gör på skolområdet mer generellt.

Ytterligare ett problem är att det föreslagna vinstutdelnings- och värde­överförings­förbudet sannolikt strider mot EU-rätten. Detta eftersom det inte finns skäl att anta att åtgärderna stärker kvaliteten i skolan, samtidigt som det finns andra åtgärder som är mindre ingripande och mer effektiva när det gäller att förhindra kvalitetsbrister. Enligt en analys som juridikprofessor Lars Henriksson har gjort på uppdrag av Svenskt Näringsliv är det föreslagna värdeöverföringsförbudet oförenligt med både den svenska grundlagen och EU-rätten. Hans slutsats är att förslaget är oproportionerligt, selektivt och rättsosäkert, och bör därför inte genomföras.

Detta betyder naturligtvis inte att man bör tillåta oseriösa aktörer. Men det finns ingen anledning att diskriminera vinstdrivande skolor genom att rikta särskilda förbud och regleringar mot just dem, snarare än att rikta udden mot kvalitetsbrister oavsett driftform. Att bedriva dålig utbildning måste få kännbara konsekvenser oavsett vem som äger och driver skolan. Hur man än vrider och vänder på det går det därför inte att motivera utredningens förslag i detta hänseende.

Ett bättre alternativ vore att införa möjligheten att utfärda sanktions­avgifter vid allvarliga kvalitetsbrister. Dessa avgifter skulle kunna påföras alla slags aktörer, både fristående och kommunala, och vore därför ett mer effektivt sanktions­medel än ett vinstutdelnings­förbud. Det skulle också verka avskräckande eftersom avgifterna skulle påföras som en direkt konsekvens av faktiska kvalitetsbrister.

Det råder därför ingen tvekan om att förslagen i utredningen som riktas mot vinstdrivande friskole­aktörer inte bör genomföras. Däremot bör regeringen ta vidare de förslag som utredningen lämnar om ökade krav på långsiktighet och ekonomisk kapacitet hos fristående huvudmän generellt. Detsamma gäller förslagen om att det vid allvarliga kvalitetsbrister ska bli lättare att stänga och tillfälligt tvångsförvalta skolor samt dra in tillstånd från huvudmän att bedriva utbildning. Dessa förslag är tydligt motiverade och slår mot alla aktörer på samma sätt.

Regeringen har nu en unik möjlighet att reformera den svenska skolan och flera av förslagen som presenterats under mandatperioden är välkomna. Men att specifikt rikta udden mot vinstdrivande friskolor är kontraproduktivt och juridiskt tvivelaktigt. Om Sverige på allvar vill stärka kunskapsskolan måste insatserna riktas mot verkliga kvalitetsproblem, inte mot fiktiva sådana.

Läs artikeln på SvD debatt