Svenskt Näringslivs nya valfrihetsindex visar i vilka kommuner som medborgarna har störst möjlighet att välja skola och omsorg. I 65 kommuner finns ingen valfrihet alls.
Sverige har sedan 90-talet skapat system på kommunal och regional nivå som ger medborgarna möjlighet att välja fritt bland företag som erbjuder en lång rad välfärdstjänster, oftast inom skola vård och omsorg.
Mycket har också hänt, visar Svenskt Näringslivs nya valfrihetsindex.
Totalt sett uppnår 225 av landets 290 kommuner mer än 0,00 valfrihetspoäng och kan därmed anses erbjuda någon form av valfrihet för sina invånare. Övriga 65 kommuner erbjuder ingen valfrihet alls inom områdena skola och omsorg.
Det är många stora kommuner som hamnar högt i indexet. Till exempel delar Nacka och Täby förstaplatsen med 56,75 valfrihetspoäng av 100 möjliga. Flera andra stora Stockholmskommuner ligger också högt på listan.
Men det finns också större kommuner, även i Stockholmsområdet, som hamnar längre ned i indexet.
Även Göteborg och Malmö presterar dåligt med hänsyn taget till deras storlek (plats 15 respektive 84).
Det finns också mindre kommuner som hamnar högt i indexet:
– Man ser till exempel att bland de 50 i topp så är det 12 kommuner som har under 30 000 invånare och 4 har under 10 000 invånare, sa Lena Furmark, välfärdspolitisk expert, på ett seminarium arrangerat av Svenskt Näringsliv.
Men varför sticker trots allt Stockholmskommunerna ut? Lena Furmark menar att det beror på flera faktorer, till exempel att det i storstadsregionen finns pionjärer, som Nacka, som tidigt vågade genomföra valfrihetsreformer. Det inspirerade. En annan faktor är konkurrensen mellan storstadskommunerna som driver fram en utveckling gynnsam för medborgarna.
– Sen är det naturligtvis lättare att få etableringar i geografiskt mera tätbefolkade områden, säger hon.
Under seminariet fanns fyra representanter från fyra kommuner med för att diskutera det nya indexet samt dela med sig av sina erfarenheter av konkurrensutsättning och valfrihetsreformer.
Även Helsingborg ligger högt i valfrihetsindexet.
– Eftersom jag företräder i Helsingborg så kan jag säga att Helsingborg alltid har varit en stad med en hög ambition att vara en företagarstad. Vi välkomnar nya entreprenörer att vara innovativa i sitt tankesätt, säger Dubravka Trejling Nikolic (L), kommunalråd i Helsingborg.
– Jag tror också att det är samarbetet mellan staden och de privata aktörer som viss i de här siffrorna.
Men samtidigt som många kommuner ser värdet av olika typer av valfrihetssystem pågår en ofta hätsk debatt på nationell nivå. Att den också påverkar kommunerna och dess medborgare är tydligt.
– Det är klart att det inte är vattentäta skott mellan den nationella och kommunala debatten, säger Elisabeth Unell (M), andre vice ordförande kommunstyrelsen i Västerås.
Men det går att vända debatten genom att visa hur viktig valfriheten är för medborgarna. De är ofta väldigt nöjda med sin friskola eller sitt hemtjänstföretag, det gäller även de personer som är emot vinster i välfärden, konstaterar Filip Wiljander (M), kommunalråd i Nacka.
– Jag tycker nog att vi kan vinna debatten genom att knyta den väldigt lokalt, säger han.
Han menade att relationen kännetecknades av tyst vanmakt. Det är väldigt starka ord.
Lena Furmark talar om en kollektiv minnesförlust som tycks ha drabbat politiker och debattörer på nationell nivå de senaste åren:
– Jag kommer ihåg professor Olof Petterssons maktutredning på 80-talet. Den beskrev människors upplevelse av litenheten i förhållande till samhället, myndighetsutövningen och de offentliga institutionerna. Han menade att relationen kännetecknades av tyst vanmakt. Det är väldigt starka ord, säger hon.
Det kommer inte heller att bli lätt att avveckla valfriheten för de politiker som vill återkommunalisera inom skola och omsorg. Medborgarna har sett vad den innebär för dem själva, sina barn och föräldrar.
– Våra medborgare skulle verkligen inte uppskatta det, säger Mathias Lindow (L), vice KSO i Österåker.
Han exemplifierar med vad som skulle hända om friskolorna tvingades flytta från orten:
– Vi har haft ett par friskolor som har lagt ner under de elva åren som jag har varit kommunalråd och då har det varit knöligt att hantera det. Hur får vi ut eleverna till de kommunala skolorna på ett bra sätt? Men visst, vi skulle hantera det även nu. Men det skulle samtidigt vara ett jättesvek mot många föräldrar, säger han.
Det finns flera negativa konsekvenser, menar kommunföreträdarna, inte minst skulle kvaliteten på välfärdstjänsterna försämras. Filip Wiljander varnar också för lärarflykt:
– Det är en personalfråga. Man tror att det bara är att flytta personal från nedlagd skola A sen in i den kommunala produktionen. Det fungerar inte alls. Många har aktivt valt bort att jobba för kommunen för att de exempelvis inte gillar stora strukturer. Då finns en stor risk att man får en brain drain till andra branscher, säger han.
Dubravka Trejling Nikolic förstår inte alls att så många är kritiska mot friskolesystemet:
– Det är intressant att vi inte försvarar den unika modell som Sverige har, den möjlighet som du har att faktiskt välja skola oavsett storlek på plånbok. Egentligen så förstår jag inte varför vi har hamnat i det här läget, för vi borde alla vara oerhört stolta över att alla kan välja skola och gå i friskola, säger hon.
– Det handlar inte om att välja mellan friskolor och kommunala skolor. Det handlar om att vi måste stärka kvaliteten i skolan.
Villkoren för privata välfärdsföretagFristående skolorKvalitet och effektivitet i välfärden