Skolpengsutredningens gissningar kan bli slutet för friskolorna

Idag lämnade utredningen om nationell skolpengsnorm över sitt första betänkande till regeringen. De mer kontroversiella förslagen i betänkandet gäller finansieringen av kommunernas skolpliktsansvar, det vill säga att kommunernas ansvar för att alla barn i kommunen har möjlighet att få en plats i en kommunal skola.

Det är helt riktigt att kommunerna kan ha extrakostnader för detta, och sådana kostnader ska de ersättas för Men utredningens förslag kommer, om de genomförs, att få förödande konsekvenser för alla friskolor, såväl sådana drivna i aktiebolagsform som i till exempel stiftelseform.

Utredningen föreslår att skolpliktsansvaret ska finansieras genom ett avdrag på friskolornas skolpeng om sex procent. Utredningen baserar dock sina beräkningar på teoretiska resonemang och lösa antaganden, i stället för att undersöka hur stora skolpliktskostnaderna varit i verkligheten.

I en aktuell rapport av skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren framgår att de faktiska kostnaderna för skolpliktsansvaret har varit betydligt mindre, och att de varierar starkt mellan kommuner. För växande kommuner, där de flesta friskolor finns, har generellt sett inga merkostnader alls för skolpliktsansvaret kunnat identifieras.

Om utredningens förslag genomförs skulle det innebära att elever i alla typer av friskolor skulle diskrimineras, att besparingar måste genomföras som riskerar att gå ut över kvaliteten och att många friskolor med all sannolikhet måste läggas ned. En nedskärning på sex procent skulle, om inga åtgärder vidtas, medföra att den genomsnittliga friskolehuvudmannen skulle uppvisa en förlust om tre procent av omsättningen, vilket naturligtvis inte är hållbart i längden.

Av ett betydande antal domar i högre rättsinstanser framgår dessutom att kommunerna får ersätta sina skolor för de extrakostnader som uppstår till följd av skolpliktsansvaret, utan att detta påverkar skolpengen till de fristående skolorna.

Att utredningen lägger dessa verklighetsfrämmande förslag blir än mer märkligt när man beaktar denna rättspraxis. Med några justeringar och förtydliganden i lagen skulle det gå att lösa eventuella problem som återstår. Kommunerna bör skatta och centralt reservera eventuella merkostnader i förväg, dessa får i tas i anspråk av skolorna vid verifierade behov och avräkning sker efter årets slut. Skolpengen till friskolorna bör däremot inte påverkas.

Rapporten visar att den genomsnittliga kommunala kostnaden per elev för att hålla nödvändig överkapacitet under en demografisk cykel är cirka 1,5 procent per år. Kostnaderna varierar dock mellan kommuner. Kommuner som har en långsiktig befolkningstillväxt för barn i skolåldern, där de flesta friskolor finns, har generellt sett inte haft några merkostnader för överkapaciteten. Kommuner med långsiktigt vikande befolkningstrend har dock haft merkostnader, om i genomsnitt cirka 2 procent enligt studien.

När det gäller den del av skolpliktsansvaret som innebär att en kommun måste ha beredskap för att kunna ta emot plötsligt inkommande elever under läsåret finner studien att det generellt sett inte alls finns några kommunala merkostnader. Tvärtom finns tecken på att kostnaderna per elev sjunker vid ett begränsat inflöde av nya elever.