En tillfällig vapenvila i handelskonflikten?

“We have a deal” sa Ursula von der Leyen och Donald Trump 27 juli. Ett avtal mellan EU och USA för att undvika en handelskonflikt och stabilisera handelsrelationerna. Det kan ju låta bra, för är det något det internationellt exponerade svenska näringslivet behöver nu så är det lugn och ro på tullfronten. Låga tullar och, ännu viktigare, förutsägbarhet så man vet vad som gäller och kan planera sin verksamhet, sina investeringar och ta beslut grundade på att man vet spelreglerna.

Har vi alltså fått ett nytt normaltillstånd att förhålla oss till? Nja. För det första måste man ha klart för sig att det inte finns något nytt handelsavtal mellan EU och USA. Det finns en endast övergripande överenskommelse om vissa frågor. Men den är inte ens skriftlig utan bygger på vad som sagts muntligt samt två separata pressmeddelanden från Washington och Bryssel. Så den som säger ”nu vet vi vad som gäller” eller ”nu är den här historien färdig” och att vi kan lägga senaste halvårets tullkalabalik bakom oss, den har helt enkelt fel.

Inga vinnare med höga tullar

Det överenskommelsen främst slår fast är att USA ska ta ut 15 procent i tull på de allra flesta varor som importeras från EU. Det ligger i linje med vad bland annat Japan och Sydkorea kommit överens med USA om. Men det utgör ett totalt uppbrott från de senaste 80 årens handelspolitik, eftersom syftet med förhandlingarna är att höja tullarna, i stället för att sänka dem. Det bryter också mot USA:s förpliktelser i Världhandelsorganisationen WTO. EU ville inte ha detta men tvingades acceptera det, under hot om ännu högre tullar. Och så valde EU, i alla fall tills vidare, att dra tillbaka sina förberedda mottullar mot USA.

Vem vann? Politiskt vann Trump, han fick som han ville och vred om armen på EU. Men för näringslivet är det viktigare med det ekonomiska utfallet. Och den som då hävdar att USA ”vann” anser i så fall att dessa höga tullar kommer gynna amerikansk ekonomi. Och det faktum att EU inte införde egna tullar kommer med denna logik skada EU:s ekonomi. All erfarenhet från tidigare perioder av höga tullar visar tydligt motsatsen. Det är dåligt för europeiska exportberoende företag att möta en amerikansk tullmur, men huvuddelen av kostnaderna hamnar i slutänden på amerikanska företag och amerikanska konsumenter. Och USA:s ekonomi kommer lägga in en lägre växel, som ett resultat av denna protektionistiska politik. Så den största förloraren är USA och man kan endast se USA som en vinnare om man tror att självskadebeteende är en vinnande strategi.

Tillfälligt vapenstillestånd

Oavsett hur man ser på den nya situationen är den stora frågan om överenskommelsen kommer hålla? Baserat på Trumps tidigare ageranden kan vi inte alls vara säkra på det. Ingångna avtal, även sådana Trump själv förhandlat fram, har rivits upp. Det råder ständig osäkerhet om USA:s handelspolitik, och frågor helt orelaterade till handel kan snabbt leda till nya beslut som undergräver det som gällde nyss. Brasilien och Kanada är två länder som fått erfara detta nyligen. Oberäknelighet är Trumps signum och det kommer inte upphöra.

Därför kan man tyvärr inte betrakta överenskommelsen som ett nytt normalläge att basera sin verksamhet på, och inte ens ett stabilt ”fredsavtal” för att undvika en handelskonflikt. I bästa fall är det nog mer att se som ett tillfälligt vapenstillestånd i en konflikt som kan blossa upp igen.

15 procent tull är bättre än 50 procent tull, men räkna inte med att det består. Det är klokt att se det hela som att företagen vunnit lite tid och att använda tiden på bästa möjliga sätt.