Kommer Kinafloden nu?

I stora delar av Europa, inte minst i Tyskland, rasar just nu en intensiv debatt om vad man ska göra åt den stora våg av billiga kinesiska varor som väller in över gränsen och konkurrerar ut inhemska företag. Men finns det verkligen en sådan våg, undrar experten Henrik Isakson.

USA stänger sina gränser och driver på en rad områden en politik som skrämmer bort utländska företag. Tullarna är tio gånger högre idag än för ett år sen. För världens största exportör, Kina, har det inneburit minskade möjligheter att få avsättning för sina produkter. Data för helåret 2025 visar Kinas varuexport till USA blev 30 % lägre än vad den hade förväntats bli utan tullarna. Det är en massiv minskning, men trots det ökade Kinas totala varuexport till världen som helhet med 7,7 %. Det fanns alltså mycket export som hamnade någon annanstans än i USA.

Farhågan har vuxit att detta ska dumpas i Europa. Att statligt subventionerade kinesiska varor skulle välla in i EU och slå undan benen på europeiska företag. I delar av Europa, såväl bland politiker som media och i företagen, har denna diskussion nästan blivit panikartad. Data visar dock att än så länge har detta inte hänt.

Under ett seminarium på Svenskt Näringsliv i början av februari visade professor Simon Evenett från Global Trade Alert (GTA), världens ledande centrum för insamling och analys av handelspolitiska åtgärder, en helt annan bild än den som ofta målas upp.

Det visar sig att även om Kinas export till EU ökade 2025 så var mest inom relativt enkla produkter som leksaker, kläder och möbler som oftast inte konkurrerar direkt mot europeiska företag. Dessutom förefaller de amerikanska tullarna bidra till att dämpa Kinas export till EU. Evenetts beräkningar visar att utan USA-tullarna hade Kinas export varit större. Det kan ha att göra att europeiska produkter som har kinesiska komponenter fått svårare att exporteras till USA, vilket minskar efterfrågan i Europa på insatsvaror från Kina.

De kinesiska varor som inte kunnat säljas i USA har huvudsakligen hamnat i olika utvecklingsländer och främst i Sydostasien. Den amerikanska tullmuren har alltså inte lett till en kinesisk flodvåg hos oss. Därför är det viktigt att EU inte överreagerar i detta läge.

Betyder det att vi kan ”blåsa faran över”? Om det nu alls är en fara. Billig import brukar normalt sett i Sverige inte ses som en fara, så länge varorna uppfyller alla lagstadgade krav. Men det är en fara om den är dumpad och/eller subventionerad och inte konkurrerar på lika villkor. EU har flera möjligheter att åtgärda problemet, exempelvis antidumpingtullar och skyddsåtgärder, som användes mot importen av kinesisktillverkade elbilar 2024. Det är av stor betydelse att EU har dessa instrument.

Det finns alltså ingen anledning till panik inför en kinesisk flodvåg som slår ut den europeiska industrin. Det finns inga tecken på att den är på väg och om den kommer, och bedöms utgöra ett problem, kan EU vidta åtgärder för att motverka den. Men den bör i så fall mötas med riktade insatser, inte med tullhöjningar över hela linjen a la Trump. Det vinner ingen på.