Nya handelsmöjligheter med Indien
EU:s nya frihandelsavtal med Indien har kallats ”the Mother of all deals”. Nu har innehållet i avtalet delvis blivit offentligt och vi kan börja se om avtalet lever upp till ett sådant storslaget epitet, skriver Henrik Isakson, policyansvarig för handelspolitik.

Det räcker inte med att avtalet täcker ett stort geografiskt område och många människor. Det måste ha reell betydelse för näringslivet också. Risken fanns att förhandlingarna skulle mynna ut i ett avtal av stor diplomatisk betydelse men av ringa mening för företag som vill expandera sin handel. Men så blev det inte.
Först och främst kommer de allra flesta tullar tas bort helt, eller sänkas till nära noll. Indien är ett land med mycket höga tullar, ibland över 100 %, så detta har stor betydelse. Nästan en tredjedel av tullarna tas bort direkt när avtalet träder i kraft medan resten sänks gradvis under 3 till 7 år. Det innebär bland annat större möjligheter att exportera motorfordon, maskiner och elektronik, men också livsmedel. Men även importen från Indien kommer underlättas, när EU tar bort sina tullar på exempelvis kläder och textilier.
Även i de fall tullarna från början var noll har avtalet betydelse för det förpliktigar parterna att hålla kvar dem vid noll. Vetskapen om att det inte blir nya tullar i framtiden ger en förutsägbarhet som företag letar efter idag.
Tullsänkningarna stannar inte på pappret utan kommer kunna användas av företagen på riktigt.
Alla dessa tullsänkningar är välkomna men hade lätt kunna bli meningslösa om man inte hade användarvänliga ursprungsregler. Reglerna kan ibland vara så komplexa att företagen väljer att hellre betala tull än att försöka förstå och använda reglerna. Indienavtalet förefaller ha undvikit denna fälla med relativt hanterbara regelverk, något som blev en positiv överraskning. Tullsänkningarna stannar alltså inte på pappret utan kommer kunna användas av företagen på riktigt.
Dessutom, vilket är minst lika viktigt, får tullarna inte ersättas av andra slags diskriminerande avgifter med samma effekt. Avtalet förbjuder uttryckligen detta, vilket har stor betydelse då Indien har en vana att göra just så.
Varor kan också fastna vid gränsen på grund av byråkratiska tullprocesser eller hindras från att säljas för att de inte uppfyller olika lagstadgade krav. Detta kan inte avtalet eliminera på samma sätt man tar bort tullar, men avtalet bidrar till förenklade handelsprocedurer, stöd till en reform av det indiska importlicensystemet och mer transparens. Det gynnar alla, men inte minst de småföretag som försöker ta sig in på den indiska marknaden och har svårt att orientera sig i regeldjungeln.
Lägre tullar, större förutsägbarhet och mindre byråkrati alltså. Det är vad handelsavtalet mellan EU och Indien ska ge och jämfört med många andra avtal är detta långtgående med hårda krav på parterna att leva upp till. Det är inte allmänna principer utan bindande regler.
Det som är viktigare är det strategiska samarbetet. Indien och EU inleder ett omfattande samarbete på ett flertal områden.
Men avtalet underlättar inte bara för varuhandel. Även om detaljerna kring tjänstehandeln inte är offentliga ännu så vet vi att det är unikt långtgående när det gäller finansiella tjänster, framför allt underlättas det för företag inom fintech att sälja sina tjänster. Vidare så ska Indien stärka sitt skydd för copyrights och öka sitt immaterialrättsliga skydd. Det ska också bli lättare för indier att tillfälligt jobba i EU och vice versa, utan dagens byråkrati. Och här omfattas även familjemedlemmar, som ska kunna följa med. Även om det är oklart exakt hur detta ska fungera så är det välkommet för EU och Sverige att få ökad tillgång till välutbildad indisk arbetskraft.
Allt är givetvis inte bra. På det digitala området uppnåddes inte mycket och risken för restriktioner mot dataöverföring eller krav på lokal lagring av data kvarstår. En annan stor besvikelse var att avtalet inte innehåller något alls om offentlig upphandling, det blir med andra ord inte lättare för europeiska företag att vinna offentliga kontrakt i Indien.
Kanske kan man säga att det inte i första hand är ett klassiskt marknadsöppningsavtal. Marknader öppnas och ska hållas öppna, och det är viktigt. Men det som är viktigare är det strategiska samarbetet. Indien och EU inleder ett omfattande samarbete på ett flertal områden. Om tilliten finns och det fungerar i praktiken kommer det utvecklas bortom det som idag finns i avtalet och öppna upp mängder av nya möjligheter för näringslivet. Det är därför inte de kortsiktiga vinsterna som är av störst betydelse utan snarare den långsiktiga strategiska potentialen.
”The mother of all deals”? Kanske. Ett frö till något som bli av central betydelse för världshandeln har planterats. Vid årsskiftet kan avtalet komma att träda i kraft. Men redan nu gäller det för svenska företag att se över hur de kan utnyttja de nya möjligheterna.







