Företagshemligheter

Rättighetens betydelse

För många olika typer av företag är företagshemligheter bland de allra viktigaste kunskapsbaserade tillgångarna. Innovation idag är ofta så komplext att en immaterialrätt, såsom patent eller upphovsrättigheter, inte täcker hela det som är viktigt att skydda. I praktiken blir ofta företagshemligheter det som bygger helheten beträffande innovationen som sådan och relationen mellan de olika immaterialrättigheterna. I en undersökning svarade nästan hälften av de 400 företagen att företagshemligheter var viktigare än patent och varumärken.

Rättighetens reglering och konstruktion

Skyddet för företagshemligheter innebär inte en ensamrätt, såsom bland annat patenträtten och upphovsrätten. En anledning till detta är att skyddet inte ska innebära en alltför stor inskränkning i informationsfriheten. Företagshemligheter är en del av skyddet mot otillbörlig konkurrens. Det företag som har en företagshemlighet kan inte hindra andra från att självständigt ta fram eller använda samma information utan lagen skyddar mot det som kallas för obehöriga angrepp. Till obehöriga angrepp hör företagsspioneri eller om en affärspartner börjar utnyttja företagshemligheter i strid med avtal och instruktioner.

De immaterialrättsliga ensamrätterna har en lång tradition av internationell harmonisering. Så ser det inte ut när det gäller skyddet för företagshemligheter. Det finns en skrivning om företagshemligheter i artikel 39 TRIPS-avtalet, men skrivningen är väldigt öppen. TRIPS-avtalet är obligatoriskt för de 164 länder som är del av World Trade Organization.

En konsekvens av den öppna skrivningen är att det finns stora skillnader mellan olika länder. Det som är skyddat i ett land är inte skyddat i ett annat, det som kan leda till fängelsestraff i ett land är fritt fram i ett annat.

På EU-nivå finns numera ett direktiv om företagshemligheter (2016/943/EU). Direktivet omfattar dock inte alla typer av angrepp, vilket gör att vissa väsentliga skillnader i skydden finns kvar mellan olika EU-länder. Det kan också diskuteras om den nya svenska lagen om företagshemligheter som trädde ikraft 2018 verkligen genomförde direktivet på ett bra sätt.

Nationellt finns det även andra saker som påverkar skyddet för företagshemligheter i praktiken. Det gäller bland annat vissa kollektivavtal, såsom kanske särskilt det som kallas Uppfinnaravtalet.

Problemen

Den gamla svenska lagen om skydd för företagshemligheter (1990:409) fick mycket kritik. Ett av de stora problemen var att lagen inte gav svenska företag samma skydd som företag i andra länder har, särskilt vad gäller när arbetstagare och tidigare arbetstagare olovligen utnyttjar företagshemligheter. Frågan har utretts två gånger och båda utredningarna föreslog ändringar som skulle göra den svenska lagen mer lika andra EU-länders. Just denna fråga ligger dock utanför EU-direktivet och trots att två utredningar föreslagit ändringar i den här delen togs det inte med i den nya lagen.

Överlag kan diskuteras om direktivet genomfördes i svensk rätt på bästa sätt. Trots att exempelvis själva begreppet företagshemlighet ges en tydlig definition i EU-direktivet valdes att i den nya svenska lagen uttrycka begreppet nästan på samma sätt som i den gamla svenska lagen. Detta leder till en rättsosäkerhet som drabbar svenska företag.

Digitaliseringen förändrar många tidigare ställningstaganden. I EU-direktivet anges att företagshemligheter utgörs av information. Det gör att frågan är om data i sig kan betraktas som företagshemligheter. I en tid där data framhålls som allt viktigare, bland annat genom EU:s datastrategi, är det olyckligt om oklarheter finns kring data som företagshemligheter.

Ett problem som finns är att många aktörer inte har klart för sig vilka åtgärder som behöver vidtas för att information ska kunna ses som företagshemligheter. I grunden kan sägas att lagen skyddar den som skyddar sig själv, men problemet är att många företag saknar grundläggande kunskap om vad de behöver göra.

Förslag på lösningar

Skyddet för företagshemligheter måste spegla det faktum att data och information kommit att bli allt viktigare genom den allt snabbare digitaliseringstakten.

Data, både systematisering av data och användning av data, är fundamentalt för digitalisering. Tillgång till högkvalitativa data är en förutsättning för AI. Detta måste speglas i lagstiftningen. Sverige, med sin höga digitala mognad, måste vara pådrivande i att få till en balans mellan behovet av tillgång på öppna data och skyddet för företagshemligheter.

På sikt är ett än mer harmoniserat skydd för företagshemligheter på EU-nivå önskvärt. Till dess behöver den svenska lagstiftningen åtminstone ligga närmare det som gäller i många andra EU-länder. Det är inte rimligt att sådant som kan medföra fängelsestraff i Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Finland med flera länder är helt straffritt i Sverige.

Information stannar inte vid nationsgränser. Framtidens krig sägs ibland komma att utövas som cyberkrig. En väl fungerande lagstiftning och hög kännedom om hur information kan skyddas är inte viktig bara för företagen som sådana utan även för hela samhället. Vid förändringar av skyddet för företagshemligheter bör även cybersäkerhetsaspekter vägas in.