Digitaliseringen av svensk offentlig förvaltning – ett arbete med förhinder?

OECD, de utvecklade ekonomiernas samarbetsorganisation, har nyligen publicerat en rapport om hur digitaliseringen används som ett verktyg för att effektivisera den svenska offentliga förvaltningen.

Man konstaterar att Sveriges befolkning har en, jämfört med andra länder, hög grad av datamognad med plats tre på EU:s så kallade DESI-index (efter Danmark och Finland). Trots detta kvarstår på den offentliga sidan mycket att göra – bland annat att enskilda myndigheter kan ha skaffat sig utmärkta verktyg för att kommunicera med medborgarna, medan det saknas en gemensam plattform som dessa kan använda för alla sina ärenden hos myndigheterna.

OECD finner att den svenska förvaltningsmodellen, med självständiga myndigheter med stark egen ställning, delvis lägger hinder i vägen för enhetliga digitala lösningar. Den svenska regeringen har bestämt sig för att inrätta en s.k. digitaliseringsmyndighet, och OECD menar att denna måste ha tillräckligt mycket pengar, och tillräckligt många anställda, för att kunna ge relevant stöd avseende både för- och efterhandsbedömningar av effektiviteten i enskilda system.

Mot bakgrund av att den svenska regeringen 2018 satte upp målet att Sverige skulle bli en ledare inom området artificiell intelligens borde man, enligt OECD, ta ett mycket starkare – och strategiskt klarare – grepp om utnyttjande av publika data för detta ändamål. Studien konstaterar att Sverige saknar såväl en strategisk policy som en myndighetsmodell för att styra hanterande, delning och användning av publika data – både inom och mellan myndigheter.

OECD slår särskilt ned på den svenska egenheten att avgiftsbelägga leverans av publika data, till exempel hos Lantmäteriet, också mellan olika myndigheter. Man menar att detta interna hinder måste avlägsnas. Vidare återstår det kolossalt mycket att göra avseende myndigheternas förmåga att använda data för prognosticering och planering av den egna verksamheten.

Sammantaget ger OECD:s rapport intrycket av frustration. Det förefaller som om författarna inte riktigt kan förstå varför Sverige, med sin höga tekniska standard och befolkningens höggradiga datamognad, inte förmår samla sig politiskt till en klar strategisk linje i nu berört avseende. Beträffande möjligheten att enkelt kunna nyttiggöra publika data för kommersiella ändamål är det en frustration som delas av näringslivet.

Den svenska regeringen har bestämt sig för att inrätta en s.k. digitaliseringsmyndighet, och OECD menar att denna måste ha tillräckligt mycket pengar, och tillräckligt många anställda, för att kunna ge relevant stöd avseende både för- och efterhandsbedömningar av effektiviteten i enskilda system.

Läs mer