Arbetskraftsinvandring diskuterades i Europaparlamentet

Få utfärdade blåkort har lett till nytt reviderat direktiv

Det befintliga direktivet har inte används i den utsträckning som lagstiftaren hade önskat, därför föreslår EU-kommissionen det reviderade blåkortsdirektivet i hopp om att locka en högre andel högkvalificerad arbetskraft. I samarbete med OECD, har EU-kommissionen tagit fram en rapport där resultaten har legat till grund för ändringsförslagen i det reviderade blåkortsdirektivet. Rekommendationerna i rapporten var att EUs åtgärder kunde tillföra ett mervärde till företag såväl som för anställda. OECDs representanter, Jean-Christoph Dumont och Jonathan Chaloff, framhöll att blåkortet inte intervenerade på EUs medlemsstaters nationella systems kriterier för invandrare utan erbjuder tydligare fördelar; det vill säga att öka kortets flexibilitet och sänka lönetröskeln för att kunna konkurrera med de nationella systemen. De menade vidare att det finns ett mervärde med att harmonisera arbetskraftsinvandringssystemen och röra sig mot ett enda system på EU-nivå, då det var besvärligt att ha parallella nationella system att konkurrera med. EU erbjuder en större arbetsmarknad och det är av ytterst vikt att försöka göra systemet mer förmånligt för egenföretagare för att attrahera högkvalificerad arbetskraft.

Delade uppfattningar hos europaparlamentariker

I publiken rådde det delade meningar om det reviderade blåkortsdirektivet och dess innebörd för nationell kompetens. Vissa var skeptiska till att beslutet om en ”eftersträvansvärd nivå” av immigranter skulle fattas på EU-nivå. Många poängterade att det saknades en diskussion om hur blåkortet skulle samverka med de nationella systemen i direktivet, och uttryckte därför viss oro till att direktivet skulle leda till mer byråkrati och oönskad harmonisering på EU-nivå. Övriga europaparlamentariker framhöll dock att det fanns stöd till att ge upp sina nationella system så länge blåkortet var tillräckligt ambitiöst och flexibelt. De medlemsstater som ställde sig bakom blåkortet framför parallella nationella system, var dock i minoritet. Den svenska europaparlamentarikern, Cecilia Wikström (L), hade träffat Sri Lankas premiärminister som uttryckt att EU har blivit mindre attraktivt och att många numera vänder sig till Kanada, USA, Australien eller Kina istället. EU skulle behöva bli mer attraktivt av tredjelandsmedborgare för att fortsätta vara konkurrenskraftigt.

Sveriges arbetskraftsinvandringssystem

Det reviderade blåkortsdirektivet inkluderar flera förbättringar, särskilt vad gäller underlättande av rörligheten inom EU, men ger även upphov till vissa djupt problematiska aspekter. Karin Ekenger framhöll att Sverige har lyckats attrahera högutbildade och viktig kompetens de senaste åren, men inte främst genom blåkortet. Vad gällde blåkortet, har totalt åtta stycken utfärdats i Sverige sedan 2009, vilket var få i jämförelse med övriga medlemsstater. Hon trodde att den bakomliggande anledningen till detta var just på grund av att Sverige hade ett bra nationellt arbetskraftsinvandringssystem som regeringen, näringslivet och arbetsmarknadens parter ställt sig bakom. Den svenska modellen var både flexibel och ambitiös, och omfattande all arbetskraft till skillnad från EU-kommissionens förslag, som endast reglerar högutbildade. EU har arbetskraftsbrist i en rad olika yrken, och Ekenger uttryckte att det fanns viss problematik med att definiera blåkortet till endast högkvalificerade arbetare eftersom det är ofördelaktigt för näringslivet. Ekenger bedömde att det låga intresset för blåkortet i Sverige även berodde på att EUs lönetröskel är hög, då de flesta arbetskraftsinvandrarna var runt 30 år och i början av sin karriär. Sverige karaktäriseras av en lönekultur som kanske inte lockade högkvalificerad arbetskraft såsom i Australien, Kanada eller USA. Lönetröskeln är ett direkt problem för att öka intresset för blåkortet, och det borde vara valfritt för EUs medlemsstater huruvida de vill tillämpa löneströsklar eller inte, menade hon.

Den svenska modellen är utformad efter arbetsgivarens behov. Kriterierna för det svenska arbetskraftsinvandringssystemet är, utöver att arbetstillståndet ska leda till självförsörjning, att löner och anställningsvillkor bestäms enligt kollektivavtal eller i linje med vad som anses vara praxis i den branschen man är verksam. Det finns ingen myndighet som avgör vilken typ av arbetskraft eller utbildningsnivå som är eftersträvansvärd. Vidare har inte det svenska systemet några begränsningar för exempelvis anställningsperiod eller regler för hur ett förnyat arbetstillstånd ska se ut, då ett kontrakt utarbetas efter det behov som finns hos arbetsmarknadens parter. Den svenska modellen har därför möjliggjort snabb och enkel, men regelrätt, arbetskraftsförsörjning för inte minst asylsökande. Många nyanlända hade gått från asylsökande till arbetskraftsinvandrare, vilket alla parter tjänar på. Hur ska vi kunna behålla den efterfrågade arbetskraftsinvandringen, om direktivet inte omfattade alla yrkesroller?

Fyra frågor till Karin Ekenger efter hearingen

Vad tar du med dig från hearingen i Europaparlamentet?

Det viktigaste för svensk del, var att belysa behovet av att vi ska kunna behålla parallella nationella system.

Hur ser du på det fortsatta arbetet med det reviderade blåkortsdirektivet? Finns det möjlighet att göra blåkortet mer attraktivt?

Ja, och det görs redan en hel del i och med revideringen, men det avgörande för kvalificerade tredjelandsmedborgare ska välja att söka sig till Sverige är nog ändå jobbet och framtidsutsikterna.

Hur påverkar det reviderade blåkortsdirektivet svenska företag?

Om inga ändringar görs i det reviderade blåkortet, kommer det bli ännu krångligare än idag att rekrytera tredjelandsmedborgare. Det skulle leda till olika system för dem som har högskoleutbildning eller motsvarande yrkeserfarenhet, och för andra grupper. Det reviderade blåkortet skulle bygga upp en byråkrati för att avgöra vilken yrkeserfarenhet som är att jämställa med högskoleutbildning.

Anser du att Svenskt Näringslivs ståndpunkt får medhåll internationellt? Som diskuterades under hearingen har ju Sverige ett nationellt system i särklass.

Det var flera som uttryckte att man borde kunna behålla sina nationella system parallellt med ett reviderat blåkortssystem. Inte minst för att de fungerar bättre. Men ett reviderat blåkort kan komma att spela en större roll i framtiden i Europa inte minst då det omfattar fler, då man sänker lönetröskeln. Men det ersätter inte det generella system som vi har, där arbetsgivaren avgör behovet av att rekrytera oavsett teoretisk kompetensnivå.