Sverige bör locka utländska universitet

De senaste årens utveckling under Trumpadministrationen och med Brexit påverkar också högre utbildning och forskning i USA och Storbritannien. Det som nu sker i länderna med världens ledande universitet innebär förstås problem, men rymmer också möjligheter. Frågan om etableringen av filialer av utländska universitet i Sverige bör därför få förnyad uppmärksamhet.

Under 2017 minskade antalet visum för internationella studenter i USA med 17 procent och landet har sjunkit i popularitet bland dem som söker en internationell utbildning. Andra länder lockar både studenter och forskare som annars hade valt USA.

I Storbritannien kommer 17 procent av forskarna från ett annat EU-land. Under åren 2007–2016 fick landet 9,6 miljarder euro från EU:s ramprogram för forskning. I det innevarande programmet Horizon 2020 har Brexit och Storbritanniens medverkan hanterats. Det blir avgörande för Storbritanniens deltagande i nästa forskningsprogram hur detta kommer att regleras i Brexitprocessen. Det är än så länge inte känt i detalj. Utan ett avtal riskerar brittiska lärosäten att förlora tillgången till EU-medel och viktiga samarbeten.

De fyra lärosäten som får mest forskningspengar från EU är brittiska: Oxford, Cambridge, University College London och Imperial College. En fjärdedel av forskarna på Imperial College kommer från ett annat EU-land, liksom en femtedel av studenterna. Imperial College planerar nu att tillsätta gemensamma tjänster med Münchens tekniska universitet (Technische Universität München) för att kunna ta del av EU-medel.

Det finns många perspektiv på denna fråga. Ett är förstås att svenska lärosäten bör göra det bästa av situationen och hitta nya samarbetsformer med sina amerikanska och brittiska kolleger. Svenskt Näringsliv har också argumenterat för att det ska blir lättare att öppna filialuniversitet i Sverige.

Det har funnits flera skäl för universitet att öppna filialer i andra länder. Att vara närvarande i dynamiska och växande regioner är ett. Att bli ombedd att utveckla högre utbildningen i ett annat land är ett annat. Med utvecklingen som vi nu ser i USA och Storbritannien tillkommer fler skäl. Länder försöker locka forskare som arbetar i USA, nya varianter av samarbeten och etableringar blir intressanta.

I Sverige har för lite gjorts hittills för att locka utländska aktörer. Nu finns det dock intressanta besked i betänkandet Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige (SOU 2018:78) från Internationaliseringsutredningen.

Utredningen har redan tidigare pekat på att det kan vara attraktivt för utländska aktörer att etablera verksamhet i Sverige. Detta har emellertid inte skett i någon stor utsträckning. Nu drar utredningen samma slutsats som Svenskt Näringsliv redan har gjort: de rättsliga och ekonomiska förutsättningarna är komplexa samt att informationsinsatser behövs för att locka utländska aktörer. Utredningen lämnar inte några närmare förslag. Det är förstås synd.

Utredningen skriver dock att i det kommande arbetet bör en översyn av de rättsliga förutsättningarna för utländska etableringar och tydligare informationsinsatser göras. Det är mycket välkommet och borde göras omedelbart – inget hindrar en ny regering att ta tag i frågan. Arbetet lämnas dock till den plattform för internationalisering som utredningen föreslår. Det är ett steg framåt när en statlig utredning, något sent, pekar på möjligheterna och vad som krävs.

Tyvärr håller Sverige inte tillräckligt högt tempo i en värld där gränsöverskridande forskning och utbildning förändras snabbt. Sverige kan inte stå vid sidan av utvecklingen – varken när nya länder etablerar sig inom högre utbildning och forskning eller när ledande länder fattar dåliga beslut.