Almega och Akademikerna ser ljust på nytt avtal

Etableringen av ett tillsvidareavtal har stort symbolvärde, konstaterar Maria Elinder, förhandlare på Almega.

– Vi har en gemensam agenda och kan jobba kontinuerligt med avtalet, i stället för att förhandla oss till förändringar vart tredje år. Då hamnar vi lätt i skyttegravar.

Samtidigt som avtalet nu löper tillsvidare gick det från en siffersatt stupstock till en icke-siffersatt. Det innebär att märket är utgångspunkten om parterna inte kommer överens. För Almega är det viktigt att avtalet inte innehåller en uttalad siffra.

– Annars är det lätt att man stirrar sig blind på den och glömmer att prata. Lokalt blir man modigare och tänker mer själv när det inte finns ett staket att hålla sig. Det blir en helt annan diskussion.

Ett starkt skäl till att gå ifrån det ettåriga avtalet var att ingen utveckling hanns med.

– Den gemensamma viljan att utveckla avtalet är viktig och det känns väldigt hoppfullt. Jag tycker att det är modigt av Civilekonomerna och Jusek att mitt i förra årets stora varsel också se till framtiden.

För avtalet Revisions- och konsultföretag inom Akademikerförbunden har Almega Civilekonomerna och Jusek som motpart och avtalet täcker 200 företag med 12 000 anställda.

Ju mer företagsnära lönebildningen blir desto större ansvar måste företagen ta för att verkligen sätta löner som åstadkommer allt det de vill med lönen, till exempel att premiera och attrahera nyckelpersoner. Då är en uttalad siffra i avtalet hämmande, enligt Maria Elinder.

– De flesta företag vittnar om att en siffra uppfattas som ett golv av medarbetarna, och att den som inte får en lön över det inte har presterat bra. Men siffran sätts ju centralt och tar inte hänsyn till branschen, så den har inget med företaget att göra.

På sikt vill Almega att avtalet ger möjlighet till ännu större företagsanpassning. Fem av de runt 200 företagen inom området täcker 85 procent av de anställda, och resten är relativt små byråer.

– De har helt olika förutsättningar för att sätta lön, för att genomföra processen och för vad utfallet kan bli. Därför blir löneavtalet ett väldigt trubbigt instrument när det sätts av oss parter centralt.

Om tre år ska en utvärdering göras för att titta på att löneprocessen är transparent, och att löne- och avstämningssamtal fungerar så att medarbetarna har förtroende för lönebildningen.

Mikael Andersson, förhandlingschef på Civilekonomerna som företräder Akademikerförbunden, är också nöjd med ett löneprocessavtal som löper tillsvidare. Det är viktigt att inte bara jobba med löneprocessen när det är avtalsrörelse utan att det sker kontinuerligt av parterna gemensamt, betonar han.

– Nu har vi bättre förutsättningar att ge stabilitet. Fokus är på den lokala lönebildningen och där har vi ett utvecklingsperspektiv med oss, och vi tar tillsammans ansvar för tillämpningen.

Löneprocessavtal bygger på att lönenivån sätts utifrån de lokala förutsättningarna.

– Vi pratar varken om golv eller tak, utan om verksamhetens behov. Tanken är att det ska kunna variera både över tid och geografiskt, och utifrån marknadsmässiga förutsättningar.

Utifrån det ska lönen ska vara individuell och differentierad, lönekriterierna ska vara kända, och både medarbetare och chef ska veta hur lönen kan påverkas. Och att parterna gemensamt jobbar kontinuerligt med frågan ger en övergripande kvalitetssäkring av det arbetet, påpekar han.

– Normen är att lönebildningen fungerar bra lokalt inom det här området och där det behövs hjälp är det naturligt att vi är med och stöttar utifrån ett tillämpnings- och utvecklingsinriktat perspektiv.

Inom Revision och konsult är förutsättningarna för den här typen av avtal generellt goda eftersom det finns ett stort verksamhetsintresse både hos arbetsgivare och arbetstagare. Reaktionerna på avtalet har varit positiva.

– Eftersom kompetensen är helt central är det naturligt att ha ett avtal som stöttar det. För att behålla duktiga medarbetare måste företagen att hamna rätt i löneprocessen och att se till att den stöder verksamheten, säger Mikael Andersson.