NYHET1 mars 2017

Lärare dissar individuella löner

Regeringen har avsatt tre miljarder för att höja lönen för särskilt skickliga lärare, förskollärare och fritidspedagoger. Arbetsgivare och fack välkomnar differentierade löner, men majoriteten av lärare vill att pengarna ska fördelas lika. Därmed antas höjningen av yrkets status utebli.

Lärarlönelyftet är en laddad fråga för de inblandade, konstaterar förbundsdirektör Stefan Koskinen.

Lärarnas reaktion på lärarlönelyftet förvånar många. En undersökning bland 1 000 grundskollärare som Skop gjort på uppdrag av Lärarnas tidning visar att sex av tio lärare anser att lärarlönelyftet bör fördelas lika mellan alla lärare. Bara 15 procent anser att vissa lärare ska få en ordentlig höjning.

Stefan Koskinen, förbundsdirektör på Almega, förklarar att det inom lärarområdet ofta fungerar tvärtom jämfört med andra fackliga förhandlingar.

Akademiker har överlag varit bra på att öka lönespridningen genom individuell lönesättning och därigenom lyfta olika yrkesgrupper. Och när det gäller lärare är arbetsgivare och lärarfack centralt helt överens om att jobba med differentierad lönesättning och kriterier, och att förbättrad prestation och resultat ska ge en löneökning. Det stora motståndet mot individuella löner ute i lärarkåren lokalt tror Stefan Koskinen grundar sig i att lärarna är så kollektivistiska.

– Det är väldigt laddat. Lärare talar mycket om kollegiet och ingen får höja sig över mängden. Nu vill de att alla ska få lika stor höjning. Kollektiva yrkesgrupper får aldrig riktigt hög status.

Han är förvånad över att individuella löner är så kontroversiellt bland lärare med tanke på att forskningen entydigt säger att det som verkligen gör skillnad för elevers prestationer är den enskilde lärarens insats i klassrummet.

– Differentierade löner borde vara självklart för att få lärare att jobba med utveckling, och för att få de duktigaste att söka sig till yrket. Särskilt yngre lärare vill ha lönesamtal med sin närmaste chef om varför de har den lön de har, hur de blir bedömda, vad de borde göra mer.

Parterna är överens om att lönelyftet inte ska fördelas lika. Lärare som uppfyller vissa kriterier ska få ett lyft på 1500–3500 kronor i månaden, och när arbetsgivarna kan lyfta de bästa prestationerna och det leder till bättre resultat, ökar viljan till lönehöjningar. Men när lönestrukturen i stället trycks ihop leder det till stagnation, konstaterar han.

– Tanken är att belöna bra prestationer som utvecklar skolan, så att fler stimuleras att göra ett bättre jobb. Om en medarbetare som inte gör bra ifrån sig får samma lönehöjning som någon som verkligen sliter minskar i stället motivationen.

Individuell lönesättning kräver ett tydligt ledarskap och en bra dialog med medarbetarna, och det är friskolor generellt är bättre på än offentliga, enligt Stefan Koskinen.

– Samtidigt vet vi att det tar tid. Som arbetsgivare blir man inte bra på lönesättning på bara ett år. Det gäller bara att jobba på och utveckla systemen för det är det långsiktigt rätta. Med lönespridning där de duktiga lyfts fram och får lite stjärnstatus skapas förebilder för andra lärare.

Mathias Åström, Lärarförbundets förhandlingschef, tror att missnöjet med att differentiera pengarna från lärarlyftet har en historisk förklaring.

– Jag tror att det är ett uttryck för att lärarkåren i sin helhet är felavlönad och att den under för många år har haft för dålig löneutveckling. Det i sin tur ligger bakom den alarmerande lärarbristen.

Mathias Åström betonar att lärarlyftet är en efterlängtad satsning men att den för att få tänkt effekt måste följas av en lokal berättelse om hur kommunen eller företaget tänker lyfta lönerna långsiktigt.

Även om arbetsgivare och fack är överens centralt om kriterierna för satsningen och hur pengarna ska användas måste lärarna också få veta det. Det handlar om vanliga lokala lönebildningssamtal som ger förståelse för varför man har den lön man har, och vad som genererar en högre lön.

– Om det inte sker är det inte konstigt om den som inte får mer i lön blir sur. Då fungerar inte olikheterna – de måste motiveras och förklaras.

Regeringssatsningen får heller inte upplevas som det enda som händer för att få upp lärarlönerna, utan kommuner och skolföretag måste komplettera med egna satsningar, påpekar Mathias Åström.

– Lönelyftet ska tillsammans med den lokala lönebildningen bidra till att stärka yrkets attraktivitet, men det här bevisar att det krävs tid och verbal utläggning för att få det att fungera.

LönebildningLönesättning
Skriven avKarin Myrén
Kontakta Svenskt Näringsliv
Postadress: 114 82 Stockholm
Besöksadress: Storgatan 19
Telefon: 08-553 430 00

Kontakta oss

Ta del av fler nyheter på Tidningen Näringslivet
Tidningen Näringslivet
Tidningen Näringslivet är för dig som är intresserad av företagande, ekonomi, arbetsmarknad och näringspolitik.
Prenumerera på Nytt från Svenskt Näringsliv
Kontakta Svenskt Näringsliv
Postadress: 114 82 Stockholm
Besöksadress: Storgatan 19
Telefon: 08-553 430 00

Kontakta oss

Prenumerera på Nytt från Svenskt Näringsliv
Ta del av fler nyheter på Tidningen Näringslivet
Tidningen Näringslivet
Tidningen Näringslivet är för dig som är intresserad av företagande, ekonomi, arbetsmarknad och näringspolitik.
Kontakta Svenskt Näringsliv
Postadress: 114 82 Stockholm
Besöksadress: Storgatan 19
Telefon: 08-553 430 00

Kontakta oss

Ta del av fler nyheter på Tidningen Näringslivet
Tidningen Näringslivet
Tidningen Näringslivet är för dig som är intresserad av företagande, ekonomi, arbetsmarknad och näringspolitik.
Prenumerera på Nytt från Svenskt Näringsliv
Kontakta Svenskt Näringsliv
Postadress: 114 82 Stockholm
Besöksadress: Storgatan 19
Telefon: 08-553 430 00

Kontakta oss

Ta del av fler nyheter på Tidningen Näringslivet
Tidningen Näringslivet
Tidningen Näringslivet är för dig som är intresserad av företagande, ekonomi, arbetsmarknad och näringspolitik.
Prenumerera på Nytt från Svenskt Näringsliv
Ansvarig utgivare och chefredaktör Anna Dalqvist